![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Resan till Egypten (Del 2) Efter några dagar vid Röda havet for vi vidare ut i öknen och vidare mot Luxor. Luxor är en märklig stad. Överallt fanns och finns de gamla faraoniska gudarna vid gatukorsningar och på torg. Vid rondeller och cirkulationsplatser hade man satt i ring de gamla faraoniska gudaväsendena som påminnelse och som dekoration. Inte för att jag är för Egyptens gamla gudar, det är jag inte. Men det förstärkte känslan och tankarna om de gamla faraoniska rikena. Överallt i Luxor var det ljusslingor i rött, grönt, gult och blått virat runt vartenda träd och stolpe. Jag trodde att det var för turisternas skull, det var ju i jultider. Men det var inte så. Egypterna har det så året om. Lite smaklöst kan tyckas, men det kändes trevligt och väldigt egyptiskt måste jag säga. I Luxor äntrade vi den båt som skulle
segla oss fram på Nilen. Men vi besökte några platser
innan vi seglade nerför floden mot nedre Egypten. Karnak, ett av
världens största tempelområden var mycket spännande
att besöka. Där finns de enorma obeliskerna som den kvinnliga
faraonen Hapchetsut lät resa. Där finns fantastiska tempel
och inskriptioner, en enorm pelarsal och massor med statyer av faraoner
och andra viktiga personer från faraonernas riken. Där fanns
även en sten som sades ge evig lycka. Och jag kunde inte låta
bli att gå runt stenen ett par varv enligt instruktioner. Mest
på kul, men ändå. På båten åt vi all mat. Det måste jag dock säga, att egyptierna inte är något vidare på matlagning. Och bakterierna som finns där, slog ut mig fullständigt. I 4 veckor var jag, som jag upplevde det, dödligt sjuk efter att jag kommit hem till Sverige igen. I Israel drack jag till och med kranvatten, trots detta har jag aldrig varit sjuk i Israel, inte en endaste minut. Men Egypten gav mig en omgång som jag sent kommer att glömma. På båten var det fest varje kväll.
Vi köpte egyptiska kläder och partade långt in på
nätterna. Det var väldigt roligt att leka att man var från
en svunnen tid. Så bortsett från maten så var det
hela väldigt lyckat. Om dagarna gjorde vi strandhugg och besökte tempel och andra platser, alltid eskorterade av polis och militär. Från egyptiskt håll var och är man rädda efter dom attentat som terrororganisationer utfört i landet mot turister. En av Usama bin ladins närmaste män, Ayman al-Zawahiri, tros ha utvecklat sina terrorideer i Egypten innan han anslöt sig till Usama bin Muhammad bin Awad bin Ladin, eller Usama bin Ladin och hans Al-Qaida. Ayman al-Zawahiri anses som den viktigaste ideologen inom Al-Qaida. Tack och lov fick vi inget möte med dessa terrororbröder. Men tanken fanns där hela tiden ganska nära. Man var liksom beredd på att något kunde hända något när som helst och var som helst. Men som tur var så gjorde det inte det. Naturligtvis besökte vi Hapchetsuts grav. Ett fantastiskt tempel och gravmonument som hon byggde till sig själv; storstilat som få tempel. Templet ligger ett stycke innan man kommer in i konungarnas dal, där flertalet av de gamla faraonernas gravar finns. Nu är inte jag en person som gillar att ränna i andras gravar, men ett par gravar besökte jag. Tänkte ett tag gå till pojkfaraonen Tuts grav också. Men eftersom han fortfarande ligger kvar i graven så avstod jag; även om det är ett turistmål. Jag besökte hellre alabasterfabriken, papyrusmuseer och alla dessa verkstäder. Det finns fantastiska konstnärer och hantverkare i Egypten. Och lite av det fick jag med mig hem. Lite parfymoljor har jag också här hemma. Säkert var det sådana oljor som de faraoniska prinsessorna och drottningarna använde. Dom doftar väldigt gott, men påminner lite om indiska oljor som man kan köpa på Indiska här i Sverige. Det är kul att ha, men själv föredrar jag nog White liner, Oscar de Larenta, Karl lagerfelds KK och Chanel nr: 5. Men det är en annan sak. Hur som helst, Egypten är ett resmål som är fantastiskt. D.S. endast ett tempel fick mig att riktigt må illa. Det var ett offertempel ca 5 meter ner under markytan. Det fanns bara en trappa ner dit. När jag gick där nere tänkte jag på vilka, förmodligen, skräckinjagande människooffer som ägt rum där. Och finns det demoner, så kände jag dom där. För det kan jag lova Herre, att den platsen var hunted. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||