Oljemålning: Sofia

Brevet till Gud
(orginaltexten)

Herre, jag vet inte om Du finns eller om jag bara så starkt önskar att Du skall finnas. Jag ber till Dig ändå. Mitt hopp om min räddning genom Dig är allt jag har. Därför ber jag Dig om att Du hjälper mig att bevara mitt hjärta. Hjälp mig se vad som är rätt. Öppna mina ögon så att jag ser vilka vägar som jag kan vandra på. Jag vill vandra på vägarna som en dag bär till himlen. Helst inte flera tunga vägar; om jag får önska.
Är det sant att Du har flera boningar i beredskap för oss människor? Herre jag behöver inte något stort och fint. Ett litet krypin är allt jag ber om; det är jag van vid. Jag begär inget som Du kanske skulle tycka att jag inte är värd.
Jag har misslyckats med så mycket. Ändå ber jag Dig om att inte se på alla mina brister. Titta på de goda förtjänster jag möjligtvis kan ha, även om dom inte är så många.
Du som är upphovet till allt det skapade, ha förbarmande med mig.
Du har sagt att inte ens en sparv faller till marken utan att Du vet det. Jag har fallit så många gånger! Fanns Du där då? Jag kände det inte. Jag såg Dig aldrig.

Jag har så många tankar om Dig Gud. Tänker Du på mig också? Om Du gör det, tänker Du då på mig i barmhärtighet, eller är Du arg på mig? Kommer Du att tala om det för mig någon gång? Jag har så svårt att höra från himlen. Så jag måste väl vänta. Ja, det vill säga, om jag har mitt namn skrivet i Din bok. Gud! Har jag mitt namn skrivet i Din bok? Jag har lärt mig att inte alla har det! Det är väl bara ”dom som är bestämda därtill” som det står. Är jag bestämd därtill, eller kämpar jag en ojämn kamp i onödan?
Jag kan så mycket om Dig Gud och jag längtar mycket efter Dig. Men sanningen att säga så är jag lite rädd för Dig också. Ibland verkar Du så hård och okänslig. Ja jag vet. Det är oförskämt av mig att nämna det för Dig, men det är lika bra att få det sagt. Jag menar, Du måste ju veta det ändå. Du är ju allsmäktig! Eller visste Du inte? Det kanske var dumt av mig att ta upp det? Kan Du förlåta mig?

Gråter Du Gud? Har Du fått gråta lika mycket som jag har fått gråta. Jag menar inte att jämföra mig med Dig; jag bara frågar. Du kände ju mig innan jag var till. Kände jag Dig också; innan jag var till?
Jag har hört om någon som ropade till dig. ”Min Gud, min Gud varför har Du övergivit mig” Det känner jag igen, och jag har också ropat ”min Gud, min Gud, varför har Du övergivit mig?” Gud har Du övergivit mig?
Och Du Gud, måste jag fortsätta med att vandra i dödsskuggans dal? Tror Du inte att jag kan få slippa resten? Det är så tungt och trist. Eller tror Du att jag blir en bättre människa om jag går ett tag till? Jag förstår att jag inte kan bestämma det, men jag skulle nöja mig med att vara en mindre god människa om vägen blev lite lättare. Jag lovar att jag skall göra mitt bästa ändå, om Du bara ger mig en ny väg att vandra på.

Herre, har Du sett vad som far över jorden. Tycker inte Du att det är skrämmande. Jag känner mig ofta rädd. Det är så svårt att veta vad man skall göra. Ja, jag kan ju inte göra så mycket. Kanske det är det som gör mig så rädd. Detta att jag är oförmögen att handla. Kanske är det just det som gör mig så osäker. Har Du varit osäker någon gång Gud? Nej, det har Du förstås inte; Du är ju allsmäktig.
Du Gud det är en sak till som jag skulle vilja fråga Dig. Varför släppte Du ner djävulen på jorden? Kunde Du inte ha dräpt honom direkt? Du kunde ju ha släppt ned bara lite grand ondska på jorden. Bara så pass så att vi kunde öva oss i att välja att vara goda.
Ja, jag vet, jag kan ju inte veta bättre än Du. Men Du måste hålla med om att det hade besparat både Dig och oss människor en väldig massa smärta och elände. Tänk så många sorger som aldrig blivit till. Då hade Du inte heller behövt plantera dom där träden. Träden som skall borttorka alla våra tårar i himlen. Du Gud, gråter man i himlen?

Vi hade inte heller behövt vandra i den där dalen. Vad är det Du kallar den? Jag nämnde den förut. ”Dödsskuggans dal” var det visst. Läskig plats Du skapade där. Hur kom Du på den?
Jag vet inte hur Du tänker och det är ju inte så konstigt. Du är ju allts ursprung, väldig och ensam i Ditt slag. Det finns ju ingen enda som kan mäta sig med Dig. Det vet jag, och jag tänker inte försöka mäta min kraft mot Din. Det begriper jag ju direkt att det inte skulle gå. Du behöver bara blåsa lite lätt på mig så blir jag stoft och aska. Du behöver inte ens blåsa lätt på mig för att jag skall förgås. Det räcker förmodligen med att Du vänder bort din blick. Gud, vänd aldrig bort Din blick ifrån mig.
Jag har kanske inte någon rätt att be Dig om det, men jag vill gärna stanna i Din närhet om jag får. Får jag det? Du kanske inte vill ha mig för nära. Det gör ingenting. Jag kan försöka stå så Du ser mig bara lite grand.

Du Gud, jag har hört om att Du skulle sända en hjälpare till oss människor. Gäller det bara dom som är uppskrivna i den där boken? Annars om det gäller alla skulle jag behöva lite hjälp från himlen. För även om mitt namn inte står skrivet i Din bok så skulle jag behöva lite tröst. Men Du är ju allsmäktig så det måste Du ju redan veta om.
Jag vet att jag borde vara tacksam. Du gav mig ju livet som gåva. Men Dig och mig emellan måste jag erkänna att jag inte förstår. Det är så mycket slit i världen. Ibland tycker jag det är så orättvist och det kan ju inte vara gåvan. Jag skulle uppskatta om Du ville förklara för mig. Jag är ju bara en enkel kvinna och jag kan inte tänka ut saker som Du kan göra. Det begriper väl varenda människa som har något vett alls. Att något sådant vore otänkbart.

Gud jag har hört att Du välsignar en väldig massa människor. Skulle Du få någon välsignelse över; om bara så en liten skvätt, så får Du gärna välsigna mig också. Det gör inget om det inte är så mycket. Bara lite grand skulle göra stor skillnad.

Ja, nu skall jag skicka mitt brev till Dig. Det är många andra saker som jag skulle vilja tala med Dig om, men jag förstår att Du har mycket att göra. Du behöver inte läsa mitt brev genast, om Du inte har tid med mig. Men om Du skulle få en ledig stund över, så kan Du väl fundera lite på om Du skulle vilja svara på mitt brev till Dig.

Bara jag Sofia