OBS! All my own written material and paintings; all rights reserved by law.
Copyright©Sofia

Poems/dikter



Jag dog litegrann mellan orden

Jag krossar ett minne med handen
Tror jag skar mig men ingen kan se
Och jag vänder mig innåt och faller
på insidan skar jag mig mer
Och på utsidan rasar fasaden
Och jag kan inte fortsätta le
Och jag dör litegrann mellan orden
När jag skriker helt tyst efter mer

Let there be light in all dark places

They say “speech is silver, silence is gold”
I do`nt nessessary think that`s true.
So please do`nt despise my words
and kill them in a dark alley of hopelessness.
Is that`s the way you feel and want to do?
Are your heart filled with hate and naughtiness?
Please, please, please, just pass through
Or is my words hard to let go?

Sofia

There is a blaze of light in every word

Iàm a women and a vandering light
Iàm walking from star to star.
Searching for the sense
between wrong and right.

Iàm talking to all these heavenly lights
using words of a merciful heart,
sometime with blade of harsh and sword
But there is a blaze of light in every word

Sofia

Ur samlingen" Vävherrens dotter"

Vävherren

Vävherren sitter på en skärva av ljus
Han nickar och gungar med foten
Glimtar av skimmer
han till oss sänder ut
Stjärnstoff han strör över åren

Han väver och spinner ett milsvida snår
Binder dem samman i knippen
Knopar av möten i väven han slår
Knyter och knåpar in hemliga tecken

Glitter och glans han strör över somligt
Somligt han väver med svarta hål
Söner och döttrar som vandrar den vägen
följer ett milsvida eget utmätt spår

Den väven är ett stycke, men ändå miljoner
Alla har en egen, fastän väven är en
Och endast i vävherrens hand finnes tråden
med den han vrider och lirkar oss hem

Till sist vi står vid det slutliga mål
på vävens knut, den sist mödosamma påt
Vävherren själv nu träder fram i sin ståt
Han sitter på skärvan av gudaljus
nickar belåtet och gungar med foten
lyfter oss upp och klipper av tåten
Sen tyst och stilla han håller oss famn
låter oss vila på himlaljusens strålar
Och skriver i boken vårt nya namn

Sofia
------------------------------------------------------------------
Kommentar från läsare

Kritik på Vävherren
Bodil Sandberg har skrivit kritik till din text Vävherren.
Kritik på Vävherren

Milde tid så vackert!!!!

I djupet av min hemlighet

Hemligheters vävnad
spinner sköra
trådar
när
rosa tunna drömmars
skimmer blekes
ut
och bytes sakta
lika hemligt
ut mot dunkelt mörka
tunnlar
av vilsen önskan
om ett mörkrets
slut.

Sofia

kärlek

En stråle ljus
för frusna känslor bortom mörka dunkla
tinar mjukt
som isen bryts i åars vattendrag och vik
en liten tid
kan dansen fröjdas lekfullt i det gröna
en känslobris
som sakta bytes ut mot vinterdvalans is

Sofia

drömvandring

Så sorglöst tankar dansar bort
när drömmar fångat dom i drömmen
Så skimmrande, de lyser blott
En vandrarkvinnan följer dom i sömnen

Sofia

(Titel, vet ej ännu (...)

Minst tusen svar finns till samma fråga
de vilar bara väntande i en evighet
De väcks av människans själsljus plåga
Ett brinnande svar om storslagenhet

Sofia

(...)

Jag tror på himlens Gud, men jag vet inte vem Han Är.
Jag tror att Han finns, men jag vet inte vart
Jag söker ändå Honom, som sägs trona i det höga
En Gud som människohjärtat lyfter upp
och genom livet oss bär

Sofia

Sommarkärlek

Våren byter slaskig klädnad mot frodig grönskad gren
långsam explositon av livets lust och glädje
kärlek smyger tyst bland nyss vaknad mosseskog
och pustar ut i skuggan av en sommarvind, av längtan
Sommarvindar ilar och söker svettig rödlagd kind
och smek och tröst efter vinterkylans tunga slit och knog

Sofia

(...)

solitariness, my solitariness
the highest divinitys mantle cover my soul
and purify my spirit
gives me heavenly tools, for
selfexpression heals a wounded heart

Sofia

Falsk Haiku

En kvinna badar naken
åror vilar
En man drar in sina nät

Sofia

Dikter ur "..."

(...)

Den farligaste fienden
är den jag inte fruktar
Den mörkaste skugga
är inte alltid den jag ser
Den grymmaste port
i djupet den sig speglar
en ondskefull önskan
som formades i ord
På orden det byggdes
Ty orden de skapar
En skugga så stor
att den täcker än vår jord
Men ljuset skall komma
och släcka dess lusta
Ett trösterikt löfte från
en som är smord

Sofia

(...)

Är Adam vilsen
eller är det Gud?
Är handen hård och sträng
mot skuldfyllt sinne?
Betänk detta vilsna vän
att endast frukten
gav dig syndfullt minne
En röst från ovan
ropar blott ditt namn
Från tid till tid
han ställer samma fråga
Hans skarpa blick
far över jorden fram
och frågar samma fråga
om och om igen
Vart går din stig du
människobarn
vart är ditt liv på väg?

Sofia

(...)

En skenbild snärjer
stängda hjärtan
Små löften tindra
i ett evigt djup
Det fyller ut det redan
nästan tömda
med disigt töcken
och med
svekfullhetens
bittra rus
Så fångas vilsna själars öden
och genomborras
av ett trolöst svärd
Då räckes trötta händer
bortom
och ber om nåd och lindring
på sin färd
Att åter stänga
hjärtats grymma gömmen
och tömma ut
allt det som blivit fyllt
och gömt

Sofia

Chained in my self

The birds have left their nest.
It`s spring. I saw them fly away
It mad me feel like an prisoner
Chained behind bars in my self
with broken wings

Sofia

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel


refered to as the new Emily Dickinson
(Part of poem)



The Guardian

Hiding in the shadows,
The Guardian stays alert,
It watches every move we make,
Disaster to advert.
It watches all the things we do,
And listens when we say,
"I'll make the rules that suit me best,
And do it my own way."
And then when we get out of line,
The Guardian rears it's head,
Attacking with such cruelty,
Before we are mislead.
A sword it pierces deep within,
And there it stings and bites,
And brings us to submissiveness,
Although we try to fight.
The Guardian is our Conscience,
That speaks when we do wrong,
It sends a message to our soul,
And tries to keep us strong.
But some have killed their Guardian,
Their Conscience they have seared,
They wander helplessly through life,
Their way becomes unclear.
Be thankful for your Guardian,
It wants the best for you,
For when it seems you've lost your way,
It always sees you through

By David Ronald Bruce Pekrul: Canada;