Vem äger DNA:n Gud?

Du Gud! Jag måste skriva ett hubrev. Det skrämmer mig alltid när jag skriver sådana. Men jag måste tala med Dig om det här och fråga Dig.

Gud är det inte något som är fel? Jag har flera tankar om det här. Vilken tanke som är rätt vet jag inte. Men det känns läskigt att dom överhuvudtaget existerar i min tankevärld.
Jag läser det som står i Psalm 139: 13 "Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet" Lite längre ned i vers 16 står det att "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster" Och det känns ju bra. Så vill jag också att det skall vara.

Men Du Gud, vad händer med Dina händers verk när vi människor genom vetenskapen använder PGD. Där man designar de blivande barnen efter egna önskemål. Man kan faktiskt välja själv om man vill ha en pojke eller flicka nu för tiden. En del barn blir till och med PGD: designade för att bli reservdelsbarn. Ja jag förstår att Du har sett det här. Vad tänker Du om det här Gud?

Hur ser Du på att vi människor mixtrar och ändrar i DNA:n? Blir Du inte rasande? Eller är Din hand med där också? Är vetenskapens framsteg en del av Din plan?
Jag är bara en enkel människa jag Gud och tänker som en sådan, det vet Du. Jag tänker att det kanske är bra att få bort genetiskt betingade sjukdomar. Men ändå är det något som känns fel.
Jag tänker på mina tavlor. Det är jag som har skapat dom. Skulle någon annan börja måla och ändra på dom, så skulle det inte vara mina tavlor längre. Även om dom blev bättre. Du Gud, jag måste säga här att jag inte jämför mina tavlor med Din skapelse. Men Du förstår hur jag menar?

Ja, då kommer vi till hufrågorna. Du Gud, hur är det med kvinnor som blir gravida genom våldtäkter? Jag menar om Du från början, innan någon av våra dagar blev till, kände oss och till och med hade bestämt våra dagars längd; innan dom ens hade börjat. Då undrar jag om...
Hu, så rädd jag känner mig nu Gud. Men jag bara måste ställa de här frågorna. Även om jag inte ens vågar skriva ut hela meningarna ibland.

Gud en annan sak jag tänkt på är, att om Du sammanvävde oss redan i moderlivet. Sammanvävde Du då några till att bli handikappade? Huuu, Gud. Jag darrar verkligen nu. Ser Du det? Nej inte för att det finns handikappade. Jag tycker dom har lika mycket att tillföra livet som vilken annan människa som helst. Men förstår Du vad jag menar Gud?
Eftersom jag nu gett mig in på det här ämnet så kan jag lika bra fortsätta. Du kan ju inte mer än att slå ihjäl mig. Men jag vill helst inte att Du gör det Gud. Jag vill leva!
Gud, de barn som blev spontant aborterade för att det var något som var fel. Var det för att Du misslyckades när Du sammanvävde dom? Hur kan det annars ha blivit fel Gud? Jag förstår verkligen inte det här. Hjälp mig Gud att förstå.
Det måste bli ett kort brev det här Gud. Jag vågar helt enkelt inte fortsätta.

Jag säger bara kort hej så länge och var inte arg på mig nu.

Sofia