![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Gud, när Du förvisade Adam och Eva från Eden, var det då som ensamheten kom in i människans liv? Den här känslan av att vara en del av, men ändå separerad ifrån. Jag frågar därför att jag har känt så hela mitt liv. Det är inte bara mitt liv jag tänker på. Jag ser samma sak överallt. Är man inte lyckad och har almanackan full av göromål och känner de rätta personerna, verkar det som om man inte är med i räkningen. Varför kan inte människan få vara "sitt eget mått" som filosofen skrev. När jag målade
den här tavlan, hittade jag inte på motivet. Han finns! Han
är missbrukare och hemlös. Jag känner honom lite grand.
Hans ensamhet är uppenbar. Men den dolda ensamheten; den skamfyllda
ensamheten. Den ensamhet som människor använder som måttstock
för att bedöma om man är värd att umgås med
eller inte. Det är den jag tänker på nu. Något som jag tänkt
på är att Adam betyder människa och Eva betyder liv.
Eden som ord, har jag läst, kan också på hebreiska
betyda överflöd. Betyder det då att Du gav människan
liv för att leva i överflöd? Är det därför som vi människor kämpar så för att få leva i överflöd? Är det därför som människan kämpar för att ge intrycket av att var lyckad och framgångsrik? Att försöka ge sken av att man är någon annan än den man är. Är det rädslan för att bli ensam och övergiven som bär så många ansikten Gud? Ja jag vet, en del har
verkligen lyckats med sina liv. Men många som jag möter låtsas
som om allt står väl till. Inte behöver jag skrapa så
värst djupt på ytan för att förstå att dom
gått på samma sak som jag; tron på att det är
det som synes vara, som är det som är viktigast. Vilket svek
mot sig själv. Vilket svek också emot Dig Gud. Du har ju
skapat oss alla med olika förutsättningar och gåvor;
men… Jag tittar ibland på
den tecknade filmen Shrek. Där finns ett troll som känner
sig bortstött och förhatligt för andra levande varelser.
Därför har han har isolerat sig och vill inte ha med någon
att göra. Han vill vara ensam Det är hans enda sätt att
skydda sina känslor. Det finns också en högmodig kung
som försöker kompensera sina brister genom att försöka
skapa ett perfekt rike. Han tyranniserar alla andra och ingen vågar
utsätta sig genom att säga emot honom. Det finns naturligtvis
en prinsessa. Hon är ett troll, men vill vara något annat;
en vacker ung dam. Hon är beredd att göra vad som helst för
att bli "denna någon annan". Till och med att gifta
sig med denna tyrann till karl. Moder Theresa sade: "En människa som hungrar efter bröd är lätt att mätta. Det är bara att ge henne bröd att äta. Men en människa som är ensam och hungrar efter gemenskap, är det mycket svårare att mätta". Vad rätt hon hade och har Gud! Bara jag Gud, Sofia.
|
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||