Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

.......

Det 500: ade brevet till Gud

Nu skriver jag mitt 500: ade brev till Dig Gud. Det känns inte som det är det sista. Men just mitt avtal med Dig skall jag nu försöka knyta samman med mitt första brev och det som jag skrivit där emellan.

Alla breven har varit olika. Jag har skrivit trosbrev, tvivlarens brev och jag har skrivit svekfulla och trofasta brev. Jag har skrivit brev till Dig på så sätt att jag skrivit om andra och jag har skrivit till Dig direkt. Jag har skrivit förklarande brev, frågande brev och berättande brev. Jag har skrivit om Dig, för Dig men aldrig emot Dig eller emot min tro på att Du faktiskt finns. Jag har bara varit funderande och undrande om hur allt hänger ihop och jag har gett mig 100 % frihet att fråga och undra hur öppet jag själv velat och behövt.

Jag har skrivit historiska brev och kändisbrev, vänskapsbrev och kärleksbrev. Ja jag tror inte att det finns någon typ av privatbrev som jag inte har skrivit. Nej hatbrev har jag aldrig skrivit förstås men det har aldrig varit aktuellt heller. Gramse har jag väl understundom varit, men aldrig hatisk och ondsint.

Somliga dagar har det varit roligt att skriva, andra dagar har det varit väldigt tungsamt, men aldrig tråkigt i egentlig mening. Mera då som om jag känt mig så trött, ensam och så sliten.
Över 2 ½ år med brevskrivande har varit väldigt uttömmande och åderlåtande på många sätt samtidigt som det har varit väldigt givande.

Avtalets kärna och anledning kommer att stanna mellan Dig och mig Gud, så vill jag ha det. Och jag hoppas att Du tycker att det känns OK. Jag menar, jag har ju inte sparat på mig själv precis i mina brev. Därför ligger ”anledningen” till mitt avtal med Dig bakom ”lykta dörrar” i en hemlig vrå av min ande. Man kan inte skänka bort hela sin själs djup och källor för hela världen tycker jag. Och i det tror jag nog att vi är överens Gud.

Min tro på Dig är stark. Jag vet fortfarande inte vem Du är. Men jag tror på att Du är till och lönar den som söker Dig. Jag tror på att Du är alltets skapare och Fader som i begynnelsen sade ”Varde ljus” och det blev ljus. Hur långt i tid det tog vet jag inte heller, men det känns inte så viktigt. Huvudsaken är att jag tror att Dina ord en gång gick ut och skapade allt som Är.

Edens Lustgård som jag förälskat mig i så mycket tror jag har funnits. På vilket sätt vet jag inte heller här. Men jag tror att Edens Lustgård i sitt djup betydde att människan hade gemenskap med himmelen och Dig direkt. Något hände som bröt den relationen, det tror jag. Därför tänker jag att människan många gånger famlar sig fram i livet. Sökande begynnelsens gemenskap med Dig som sin skapare.

Vi söker alla olika svar, men någonstans tror jag att alla dessa livsfrågor handlar om hur och vart man har sin plats i skapelsen och varför. De eviga frågorna tänker jag följer naturligt med människans intellekt där en del finner sina vägar medan andra går helt vilse. Själv har jag gått på båda. Kanske är det så att vi alla får gå på både raka och krokiga vägar av olika skäl som ligger fördolda för oss var och en?

Jag tror också på att det finns en plan. En plan för jorden och för människan i alla tider men att varje människa måste göra ett val för att få en återupprättad relation till Dig och sig själv. Med andra ord en grundplan där människans egna val blir avgörande för både detta liv och vår evighet.

Hur jag själv vandrat i den planen hit intill vet jag inte. Men jag ser ett mäkligt mönster. Säkert har många av mina vägar varit vilsna. Men dom har gett mig vetanden och format mig som jag är idag.
Ja Gud, jag har nu länge levt i min egen historia för att förstå mitt liv idag. Nu känns det förändrat. Jag har inget behov att se mig tillbaka längre. Jag lever nu och planerar för min framtid.

Jag har igenom mitt liv fattat många dåraktiga beslut och haft stor ånger för somligt. Men jag ångrar inget längre. Det är en meningslös känsla inför händelser som kanske lämnat avtryck, men som ändå inte finns kvar. De val jag gjort för mitt liv har alltid varit utifrån den kunskap jag haft då. Dessutom har det aldrig varit så märkvärdiga saker. Ingen negativ mastodont ligger i min bakgrund. Bara lite vilsenhet och snubblande steg i mitt sökande efter vad jag upplever som sökandet efter mig själv, min väg och min ödesbestämmelse; om det finns en sådan, och så Dig Gud förstås.

När jag skrev mitt första brev till Dig kändes min värld så mörk. Mina tankar var så dystra. Den stora sorg jag kände finns inte kvar och de stora förluster jag upplevde har bleknat och fått rimliga proportioner till livet självt. Jag känner mig väl inte överväldigad precis, men ledsenheten jag kände är helt borta.
Det har egentligen aldrig varit värre sorger än någon annan människas sorger och förluster. Men som en djupsinnig och ständigt funderande kvinna kändes det som om jag hade samlat på mig för mycket bråte genom åren. Dessutom var känslorna mina; jag kände dom. Dom har jag nu kastat av mig genom många nya insikter som jag har fått genom mina brev till Dig. Ja, jag har fått nya insikter om både livet, mig själv, andra människor och Dig Gud.
Och när jag idag läser mitt första brev till Dig känns det väldigt långt borta. Mitt detta 500:ade brev är helt annorlunda och känns väldigt bra.

Reaktionerna på mina brev har varit många och blandade. Men mest har det varit positiva reaktioner. Endast ett fåtal från olika religiösa sammanhang har försökt att dominera mina tankar om Dig Gud. Också några som inte alls är religiösa har haft åsikter och har velat tala om ”hur det ligger till” med allt eller med mig; ja till och med hur det ligger till med Dig. Men hur skulle någon, som inte tror att Du finns, kunna ha några åsikter om Dig och Din existens egentligen?
Men som sagt, de här människorna har inte varit så många genom den här tiden.

Bland det roligaste jag skrivit är ”Israels historia” och ”Nattbreven” vid juletid. Också delar av ”Den långa vägen” kändes verkligen underbara att skriva. Det var som om mitt skrivande fick en ny vinkel och en helt ny betydelse med andra konsekvenser för mina känslor och min framtid när jag skrev dom. Hur den förändringen kommer att gestalta sig framöver ser jag inte just nu, men jag ser hur detta ”detta” kikar fram bakom hörnet i min kommande tid på ett mycket positivt sätt. Och i det livet finns Du med som alltid Gud. Du är min klippa och mitt fäste. Du är för mig Den som var, Den som Är och Den som kommer. Det är jag mycket tacksam över.

När jag nu avslutar mina avtalsbrev idag till Dig känns det väldigt lättsamt men samtidigt lite svårt. Jag har ju blivit så van att skriva till Dig om det mesta. Men som jag skrev i de första raderna av detta brev så blir det säker fler brev.

Känslan av att ha gjort vad jag sa till Dig för så länge sedan nu, känns väldigt bra och på sätt och vis aningen storslaget,. För det har varit ett jättearbete att så här skriva alla dessa brev; närmare bestämt 500 brev till Dig Gud.

Jag säger inte adjö alls till Dig. Du och jag kommer att följas åt genom hela mitt resterande liv här på jorden, och det är länge kvar av det. Dessutom kommer jag en dag få möta Dig ansikte emot ansikte i himmelens eviga värld. Då kommer jag nog få en helt annan förståelse och insikt än vad jag trots allt har idag. Men till dess ber jag Dig att vaka över mig och de jag älskar. Jag ber Dig om att alltid låta änglar slå en järnring omkring oss till beskydd och värn. Och så ber jag Dig att tänka på det jag bett Dig om…

Ja det var väl allt för den här gången Gud. men vi håller kontakten Du och jag. Var så säker

Sofia