![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Gud! Det ser ut som om det inte hjälpte med syndafloden. Jag blir lite rädd när jag nämner det här för Dig Gud. Inte för att Du inte skulle ha sett det. Nejdå! Jag tänker på att Du kanske blir arg på mig för att jag har sett det. Så låt mig understryka med all skärpa jag kan uppbringa; Jag arma kvinna kan absolut inte veta bättre än Dig Gud. Låt det för all framtid vara klart mellan oss. Jag som hamnat i kölvattnet av Adams och Evas fall; vad skulle jag ha att tillföra mot Din vidunderliga makt och visdom: Ingenting, absolut ingenting. Men Du Gud skapade ju mig till att vara en tänkande varelse. Det var ju Du som skapade min hjärna. Skulle jag inte ha den och tänka med? Eller var det inte menat så Gud? Hade Du tänkt Dig något annat som jag inte vet om? För mig är det här svåra frågor, men för Dig som vet hur allt ligger till är det lätt som en plätt, det förstår jag. Gud! Jag känner en sån vånda och förlåt mig om jag frågar Dig fel saker. Förlåt mig om jag går över gränser jag inte får. Om jag gör det, kan Du inte bara se på mig som en kvinna utan förstånd? Ett litet människobarn som inte förstår bättre än så här? Min högsta önskan är ju att Du skall bevara och beskydda mig och hjälpa mig att förstå Dina vägar och syften med mig. Att säga till Dig att jag tänker att det inte ser ut som om syndafloden hjälpte, skrämmer nästan livet ur mig. Men det vet väl Du redan; Du som alltid vakar och aldrig sover. Gud! Det står att
"Guds söner gick in till människornas döttrar"
Vilka är Guds söner? Är dom inte människornas söner,
liksom döttrarna är människornas döttrar? Så ångrade
Du Dig Gud. Du ångrade att Du hade skapat människan. Det
måste ha varit hemskt för Dig. Jag vet ju hur det känns
när jag är bedrövad. Men Du Gud!? Du som är himmelens
och jordens skapare var bedrövad i Ditt hjärta. Vilken bedrövelse
säger jag bara! Hela evigheten måste ha mörknat i Din
sorg över oss människor. Hur som helst så lät Du Noa och hans familj leva. Han måste ha varit en särdeles bra karl den där Noa Gud. Vilken relation Du måste ha haft med honom. Och vilken tur att han kunde höra Din röst och gjorde som Du sa. Det var tur, för annars skulle inte jag sitta här idag och fundera över Dig och Dina outgrundliga vägar. Du gav Noa instruktioner från himlen, och Noa fullföljde dom. Sen när allt var klart lät Du floden komma. Oh Gud! Bli inte arg på
mig nu, men jag tänker på barnen. Små knytet som inte
annat kunde annat än att sova och äta. Jag tänker på
dom som just lärt sig gå och skulle till att utforska världen. Gud, jag är glad
över att Du inte kommer skicka några flera syndafloder. Det
tänker jag på varje gång när jag ser en regnbåge
i skyn. Det står att Du satte regnbågen i skyn som ett löfte
mellan Dig och oss, mellan Dig Gud och allt levande på jorden.
Det står det! Och jag hoppas att jag inte har missuppfattat det.
Du får gärna
hålla mig nära Dig Gud; Sofia
|
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||