...............

Predikaren 12:6

" Ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar; då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den"

Det känns lite underligt att läsa det där på sätt och vis. Och jag skall berätta för Dig lite längre fram varför Gud.
Som ovan, skrev predikaren så poetiskt en gång. Det är lätt att tro att han bara var en dysterkvist. Denna skrivare som man tror var konung Davids son Salomo. Och det tänker jag utgå ifrån Gud.
Han börjar med att beskriva att tiden är rund. Att allt är satt i ett evigt kretslopp; ”att inget är nytt under solen” Han berättar att den visdom han fått understundom kändes betungande. Själv skrev han att ”med stor vishet följer stor oro och ökad kunskap ger ökad smärta” Han såg att regnet föll likväl på dåren som på den vise. Att alla till slut ändå skulle få samma slut på jorden. Och han funderade över vad då hans vishet hade gjort för skillnad.
Först tänkte jag att Kung Salomo var helt slut av alla fruar. Han var ju skyldig att behandla dom lika. Och med 700 fruar och 300 bihustrur hade han ju en del att ”pyssla” med om kvällarna. På detta kom all rikedom som måste försvaras. Dessutom hade han detta jätteprojekt vid sidan om allt annat; att bygga Templet i Jerusalem. Men när man läser Predikaren flera gånger kommer också ett annat budskap i dagen; ett annat än det dystra deppet. Det verkar som hans stora vishet gett honom insikt i om vad som verkligen är viktigt i livet. Att världslig rikedom och nöjeslystnad inte består för evigt. Och han konstaterar att bara det som Du Gud har gjort och gör består för evigt. Och att Du en dag skall väga på en våg det goda mot det onda som man gjort. Salomos vishet verkar ha fört honom fram till den tanken, att ett liv utan Dig Gud inte är värt besväret. Han verkar ha kommit till insikt om att skrider man över Dina gränser, så skapar man problem för sig själv. Men att sann lycka är att vandra på Dina vägar. Ja så förstår jag Predikarens text Gud.
Kanhända att alla de här tankarna kom när han byggde Ditt heliga Tempel Gud? Det måste ju ha satt igång en del tankar, om han under en lång period, varje dag, tänkte på heliga ting och ständiga tankar om Dig Gud.
Han beskriver att man skall äta sitt bröd och dricka sitt vin med glatt hjärta. Jag tolkar det som tacksamhet och Gud. Och när han skriver om vita kläder och olja på huvudet, så tror jag att han menar att man skall hålla sig andligt ren och ständigt ha ett flöde till Dig och från Dig Gud. Sen skriver han att man skall njuta livet med en hustru som man älskar. (Nåja konung Salomo)
Han menar att allt sker i rätt tid. Att ”alla är beroende av tid och tillfälle” Måste bara sticka in en liten bön här Gud. Ge mig tid och tillfälle… Amen.

Så kommer ordspråken som jag gillar så Gud. T.ex. ”Att dårskap sätts på höga poster och framstående män på obemärkt plats.” Och ”Sänd ditt bröd över vattnet, i tidens längd får du det tillbaka.” Eller ”De vises ord är som uddar, som indrivna spikar är deras tänkespråk. De är gåvor från en och samme Herde” Predikaren slutar med rättvisans ord ”…Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen, med allt som är fördolt, vare sig det är gott eller ont” Jag förmodar att allt det här gäller kvinnor också Gud.
Men nu tillbaka till det jag tycker känns märkligt. Och det är det här.
”Ja, innan silvertråden slits av och guldskålen brister, kruset krossas vid källan och brunnshjulet går i bitar; då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrån och anden vänder åter till Gud som gav den"

Du förstår Gud, när jag var riktigt ung läste jag flera böcker som tog upp det här med silvertråden. Och nu undrar jag vad denna silvertråd är Gud? Jag skall ge Dig ett exempel av en annan författare som tillbringade en natt i Cheopspyramiden, och där han beskriver denna silvertråd. Författaren tillbringade en natt i konungens kammare i pyramiden. Så här skrev han om sin upplevelse.

”Jag blev medveten om en osynlig fientlig närvaro. Något var i görningen som jag uppfattade som ondskefullt och farligt. Fasans kalla hand rörde vid mitt hjärta och återkom så fort jag motade bort den”

”Sedan var det hela plötsligt över. Inkräktarna återvände till underjorden med hela sitt skräckinjagande anhang. Mina nerver erfor en oerhörd lättnad. Jag vet inte hur lång tid som förflöt innan jag åter blev medveten om en främmande närvaro – men denna gång god och välvillig – som förändrade atmosfären i rummet.
Jag kände att jag stod inför ett avgörande ögonblick i mitt liv. Två höga gestalter, iklädda vita mantlar, närmade sig. Deras ansikten uttryckte uråldrig visdom. De utstrålade gudomlighet och ett ljus som lyste upp kammaren.
De stannade framför mig, iakttog mig tyst och allvarligt.”

”Min själ höll på att lämna kroppen för att träda in i en tillvaro bortom döden.
Allt motstånd hade upphört. En sista, våldsam virvel uppstod i hjärnan. Det kändes som om jag sögs in i en cyklon och drogs uppåt genom en trång tunnel. Sedan uppstod ett ögonblick av fruktan och ovisshet när jag slungades ut i det okända – och plötsligt var jag fri!
Jag hade blivit ett okroppsligt väsen. Jag kunde fortfarande tänka och känna men var inte längre fjättrad vid den tunga, fysiska kroppen. Jag hade kastat av min jordiska dräkt dock utan att förlora medvetandet. Livskänslan hade tvärt om intensifierats. Jag upplevde en underbar lyckokänsla och frihet. Jag hade trängt in i en ”fjärde” (ft eget ?) dimension.
Jag befann mig svävande på rygg över stenblocket i samma ställning som den fysiska kroppen som jag just lämnat. Sedan var det som om en osynlig hand rätade ut mig och ställde ned mig på fötterna.
Jag betraktade den övergivna kroppen som låg utsträckt på stenen.
En svag strimma av silvervitt ljus förband mig med den orörliga kroppen. Denna psykiska navelsträng lyste upp min sida av rummet så att jag kunde urskilja varje sten i muren.”

Ja nu förstår Du Gud varför jag frågar. Vilka var först och främst de onda, vilka var de goda? Och till sist; vad är det för silvertråd han talar om? Är det så att vår själ och/ eller ande är förknippad med en silvertråd som håller oss kvar vid detta jordiska liv?
Många människor tillsammans med Predikaren vittnar om en sådan här silvertråd. Så något måste det ligga i det här. Gud vad är denna silvertråd? Är det en märklig himmelsk tingest som håller vår själ och ande kvar i kroppen? Det undrar jag i det här brevet till Dig Gud.