Franklin Mint

1,2,3,4.
1932 Ford V8 - Bonnie and Clyde................1955 Chevrolet Bel Air Police Chief
Orden i hans mun är halare än smör

Självrannsakan är inte så roligt. Man blir utlämnad åt sina egna dolda drömmar, gömda tankar, känslor. Och det är smärtsamt att lyfta upp dom i ljuset.

När man fångats av en stark känsla är det lätt att man blir blind. Men det som man dolt för sig själv, ligger ofta i öppen dager för den som fått tillgång till ens djup. Speciellt om dom är tränade därtill. Därför blir det lätt att manipulera och utnyttja en sådan kvinna. Själv ser man inte, eller kanske man inte vill se.
Jag köpte bilar från F.M., stickade 5 norska tröjor till honom och en grå snygg och fritidströja. Jag köpte honom knivar från USA och Egypten. Och när han var i Stockholm så stickade jag honom sockor mot det kalla golvet. Jag gav honom böcker och jag målade honom flera gånger i olja. 8 tavlor tror jag att det blev. Och jag skickade blommor till hans födelsedagar med bud. Av kärlek gjorde jag det.
Jag spenderade alla mina känslor och 20 000 kronor på en man som under en 10 års period dränerade mig på nästan alla mina känslor och stal min energi. Varför lät jag honom så hänsynslöst utnyttja mig Gud?

De dagar som jag ville gå, bad han mig stanna. "Orden i hans mun är halare än smör... hans ord lenare än olja" Någonstans visste jag det men eftersom tiden hade gått så hade mitt motstånd mot mina egna argument minskat katastrofalt. Jag tog hans bete trots att jag visste att jag skulle få gråta Gud. Min egen självbevarelsedrift var så försvagad att kraften inte räckte till. Och han visste det. Det blev hans triumfkort. Han visste vad han skulle säga.
Det är verkligen konstigt att man kan tillåta att någon behandlar en så illa Gud. Och att man accepterar alla lögner och alla dubbla budskap. Han liksom svepte in hemliga budskap i en mysko dimma ibland. Och jag vet inte hur många gånger som jag undrat över vad som egentligen blivit sagt. Undrat över vad han menat med det han sa. Det blir så när orden och handlingarna inte stämmer överens med varandra; att man till slut försöker gissa sig till betydelsen av det sagda. Han var så professionell i att manipulera och locka fram hopp, ett hopp som egentligen inte hade någon grund. Förmodligen hade han fått förmågan att manipulera så fullständigt genom som sitt jobb som han då hade haft nästan 40 år.
Han har slutat sitt jobb nu. Men kunskapen om hur man får sin vilja igenom kommer han alltid ha kvar. Människor i hans omgivning ser honom som en hjälte och en hjälpsam människa, det vet jag. Och det tror jag han är också. Men efter min vetskap om honom funderar jag över varför han är hjälte bland somliga. Kan det vara detta att han vet i varje situation hur han skall få sin framgång? Att hans beteende beror på situationen och vad han har att vinna? Ja, det tror jag Gud.
Ja se dessa människor med makt.

Jag vet inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns för den mannen. Jag vet inte hur många dagar, som tankar och känslor varit överskuggade av en man med makt. Och som använt den på bland annat mig Gud. Ibland har jag frågat både mig själv och Dig Gud. Varför lät jag honom göra mig så illa? Jag visste ju. Och speciellt då han sagt vid ett par tillfällen att han ville ha allt i alla situationer till minsta möjliga kostnad. Ja, min uppmärksamhet fick han verkligen till minsta möjliga uppoffring. Själv fick jag betala ett oförskämt högt pris. Det sa jag till honom. Men det var som om det inte gick in på något sätt. Han var så upptagen av att få allt utan att behöva göra något för det. Förmodligen såg han mina tårar som någon slags trofé. En merit på hans egen förträfflighet. Maktmänniskor verkar fungera så. Blinda för andras känslor tar dom för sig. Så svaga för smicker att dom klingar som av kristall. Kanske det är kristallklirret som av sublima klockor som förblindar och luras Gud?


Oljemålning: Sofia
Promenad under Stockholms tiden

Egentligen handlar det här brevet inte om honom Gud. Det handlar om mig själv. Nej, föresten, det handlar om oss; den mannen och jag och den relationen vi har haft till varandra i nästan 10 år. För jag har ju inte haft det här förhållandet med mig själv Gud.
Har jag missförstått situationen? Nej Gud! Jag har läst ungefär 300 SMS som jag sparat och gömt undan under åren. Jag har tittat på MMS, som jag också sparat och gömt. Jag har absolut inte inbillat mig. De manipulativa löftena finns där helt i klartext. Jag har inte inbillat mig hans roll. Men jag har själv tillåtit att han lekt med mig och tillåtit honom att trycka ned mig till ett minimum av den jag skulle kunna vara.
När jag skrev mitt sagobrev "Min kärlek till en betydelsefull och lärd äppelpäppelman" till honom, så älskade jag honom blint. Jag älskar honom fortfarande, men inte blint. Jag ser honom också fortfarande som en vän, men det finns inte en chans i världen att han skulle kunna närma sig mig igen på det vis som han gjort hitintills. Aldrig!

Ändå, så snart jag sluter mina ögon ser jag honom. Ibland kan jag nästan känna hans närvaro. Nästan höra honom viska. Ibland känns allt långt bortom avlägsna stjärnor. Som om han vandrar mellan mitt universum och ett eget.
Min tillit är så obarmhärtigt bruten och sargad genom åren. Ändå skulle jag vilja krypa in i hans väldiga famn igen. Jag längtar så hjärtebrustet Gud. Och jag frågar mig så ofta; varför? Varför just jag? Fanns det ingen annan han kunde ha valt?
Gud min önskan är att mina tårar skall ta slut. Gud hjälp mig att sluta gråta. Hjälp mig att få tillbaka mitt självförtroende. Lyft min en aning så att jag kan resa mig igen. Ge mig luft under mina vingar så att jag kan flyga igen. Vill Du göra det för mig Gud?


D.S. jag måste göra ett viktigt tillägg Gud. Han bad inte om något annat än min tid och mina känslor. De saker jag gav honom gav jag av egen fri vilja. Känner att jag måste skriva det. Jag skriver ju mina brev till Dig Gud, bara för min egen skull. Men jag vill att det skall vara rätt skrivet också. Och mitt mål är inte att trycka till honom, eller någon annan. Då blir det ju ingen mening med breven. Och det vill jag att det skall vara Gud. Så döm inte mig för min svaghet. Döm inte honom heller för hans svaghet Gud. Förmodligen brottas vi båda med livet fast på olika sätt.

Nu är det bäst att jag avslutar det här brevet för alltid Gud. Annars kommer jag förmodligen att göra som jag alltid gjort. Jag kommer att börja försvara honom. Jag vet att jag kommer att försöka förmildra hans beteende mot mig och lägga nesan på mig själv istället. Men den här gången tänker jag inte göra det. Jag tänker naturligtvis bära min del. Men vet med dig xxx, att din del får du bära själv den här gången. Och jag vet att du läser det här xxx. Må himlens härskara döma mellan dig och mig/S