Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Du Gud, minns Du vad jag fick springa när jag var liten. Ja jag sprang hela barndomen och ungdomen också. Åh Gud så mycket stryk jag fick. Hemma fick man sig en avhyvling då och då också. Jag tror att det var något med mina ord.
Hu Gud! Minns Du de där hemska trillingarna som sprang efter mig och slog mig med skolväskorna i huvudet och kallade mig taskiga saker? Målet var att trycka ner mig och upphöja sin egen självkänsla. Hur sjutton kan man få för sig att det är så det fungerar?
Det verkar som förövare av olika slag lätt får med sig drösar av medlöpare. Otäcka små Igor som inte har något eget att komma med. Ja det är inte undra på att det brakar runt om i världen på olika sätt.
Jag tror att det var som liten som jag lärde mig att fajtas. Man var ju tvungen för att överleva. Ibland blev det rena råkurr. Jag ensam mot ett gäng grabbar. Jag blev våldsamt stark av de där råkurren och allt springande.
Men mest var det med ord jag kämpade. Från det att jag kunde tala avslöjades den hunger efter kunskap som Du lagt i mig Gud. Och min mamma sa att "den jäntan kommer antagligen bli tokig eller så kommer hon bli professor" Jag blev inget dera. Bara mera frågande, speciellt över människans natur. Orden och tankarna blev mina förtrogna. Orden var och är mitt svärd och tankarna mitt svärds skida. Jag söker mig sällan till centrum av någonting. Jag rör mig vid utkanten av allt, därför att jag är en betraktare. Men ofta hamnar jag i centrum ändå. Och i ensamhet kommer människor till mig och frågar hur jag ser på det och det. Det är märkligt.
Många människor far fasligt illa av olika anledningar. En del ser till att andra far väldigt illa. När jag lägger märke till sånt tänker jag på trillingarna som jagade mig genom småskolan. Jag tror att det var då som min allergi mot mobbing började. Jag får klåda och röda prickar (nästan) när jag märker att man är ute för att underminera varandras liv. Det här händer överallt. Här på bloggen också. Och det gör mig alldeles rödprickig. Ingen får mina ben att springa för allt vad jag är värd längre. Och det behövs ju inte, strider ligger inte på min blogg. Men jag har läst hos andra att striden pågår med nesliga påhopp. Det är inte det här att man argumenterar och tycker milsvitt olika. Det är inte det Gud. Det är dom här regelvidriga påhoppen på personer. Blir inte Du ledsen Gud. Inte ens här på en blogg i cyberrymden kan människor låta bli att äta människokött. Inte undra på att världen håller på att braka Gud. Inte undra på.

En rödprickig Sofia

--------------------------------------------------

Kommentarer

#1 Kommentar från :?
vad menar du med att världen brakar?

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 08:29

#2 Kommentar från sofia:
Därför att ord är maktbärare. Få saker bär en sådan styrka som ord. Med ord bygger vi upp och med ord raserar vi.

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 08:32

#3 Kommentar från sofisa:
du har så rätt..varför måste folk vara så mot varanndra..kan inte alla bara låta varanndra vara så som dom är..

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 08:51

#4 Kommentar från sofia:
Ja ända sedam Kain och Abels dagar har människan övat sig i att fysiskt och verbalt mörda varandra. Genom fruktätandet fick vi förmågan att kunna skilja gott från ont. Jag undrar varför vi inte tog emot den kunskapen då?

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 09:56

#5 Kommentar från sofia:
Sofisa: ja om det vore så enkelt. men livet är fyllt med människor som har helt olika erfarenheter och åsikter. Det knölar till Det lite grand ibland.

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 13:34

-------------------------------------------------------------------------
Blogginlägg

Hur konstigt kan inte människans beteende bli när sorgen greppat järngreppet om själ och hjärta . Gud, det är det här som vi människor har svårt att hantera. Vår fria vilja tillsammans med inprogramerade händelser, får oss att reagera så självutplånande ibland. Jag brottas själv också med det här. Men jag gör så gott jag kan. För så snart jag märker att jag är ute och seglar, försöker jag att tänka mig ut ur situationen. Naturligt är att ha sig själv som utgångspunkt, men när jag anstränger mig och försöker se det från ett annat håll, kan det ibland hjälpa mig. Gud, vi människor är så starka och ändå så bräckliga. Ett enda ord kan rasera en hel värld. Likaså kan ett enda ord göra all skillnad till det bättre. Det sistnämda vill jag helst göra, även om jag misslyckas med det mer än jag vill erkänna.

Sofia
-------------------------------------------------------------------------

Kommentarer

#1 Kommentar från Magnus:
Jag är en gammal vapenvägrare, en fridfull människa. No violence. Vill jag tro i vart fall.. Men om någon skulle våldföra sig på ex mina barn, då skulle jag inte kunna ansvara för mina handlingar. Jag antar att vissa känslor står över allt annat, på gott och ont.

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 09:58

#2 Kommentar från sofia:
Magnus: ja så är det nog magus. Vi försvara det vi älskar. Det är naturligt. Men jag tänkte inte på skjutvapen just den här gången. jag tänker på ord som vapen. För orden kan döda likväl som skjutvapen. Det ligger en våldsam kraft i ord. Värsta krutet kan det vara ibland.

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 10:02

#3 Kommentar från Claire:
Sofia!
Nu har jag letat i flera omångar efter den dikt du skrev att du skrivit på din sida. Var kan jag hitta den?

Sedan vill jag igen säga att jag blir full av fniss, beundran över din kunskap och eftertänksam när jag läser det du skriver. Tack och lov att du, just du fick förmågan att skriva allt det där du har i ditt huvud.
Må så gott!
Claire

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 10:41

#4 Kommentar från sofia:
Hej Claire. Vilken dikt menar du? kan du säga hur den började bara så skall du få den genast. Sofia

Olämpligt? Tipsa moderator!Skrivet 21 juni 2006, klockan 13:28