|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Tankebild om Dig Gud i "diktformat"
Vävherren
Vävherren sitter på en skärva
av ljus
Han nickar och gungar med foten
Glimtar av skimmer
han till oss sänder ut
Stjärnstoff han strör över åren
Han väver och spinner ett milsvida snår
Binder dem samman i knippen
Knopar av möten i väven han slår
Knyter och knåpar in hemliga tecken
Glitter och glans han strör över somligt
Somligt han väver med svarta hål
Söner och döttrar som vandrar den vägen
följer ett milsvida eget utmätt spår
Den väven är ett stycke, men ändå miljoner
Alla har en egen, fastän väven är en
Och endast i vävherrens hand finnes tråden
med den han vrider och lirkar oss hem
Till sist vi står vid det slutliga mål
på vävens knut, den sist mödosamma påt
Vävherren själv nu träder fram i sin ståt
Han sitter på skärvan av gudaljus
och nickar belåtet och gungar med foten
lyfter oss upp och klipper av tåten
Sen tyst och stilla han håller oss i sin famn
låter oss vila på himlaljusens strålar
Och skriver i boken vårt nya namn
Ur "Vävherrens dotter"
Copyright©Sofia
|
