|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Jag har läst om
ett märkvärdigt träd
Jag har också hört
åskan, då när molnen stockat sig på himlavalvet
över mitt huvud. Är det Gud jag hört då? Det är
svårt att säga. Jag har inte hört några ord. Inte
känt någon maning om hur jag skall vandra och gå, tänka
eller göra. Det har jag inte. Därför söker jag kunskap
hos dom som vandrar bland orden som Gud gav; och gjort så i årtusenden.
De som söker balansen i Guds trädgård.
Jag läser om ett märkvärdigt träd. Är det kunskapens
träd det berättas om? Det träd som var förbjudet
att äta av? Äter jag av förbjuden frukt när jag
på staplande fötter vandrar bland det som Gud gav; då
i början av allt? Förstår jag vad jag gör? Ja,
vem kan svara mig på det, utom Han som talar genom åskan
och vindarna.
Jag letar efter stigarna för att nå fram till Gud. Är
det tillåtet? Det är så svårt att veta om man
gör rätt eller fel. Jag vet ju inte om jag tillhör dom,
som får söka där den Allestädes Närvarande
sägs finnas. Om jag får vandra så nära att jag
känner Guds närvaro?
Jag har inte upplevt det; Hans närvaro, det har jag inte. Men om
jag vänder min blick mot det djupaste av djup. Det som sträcker
sig längst ifrån mig, så långt bort att det rör
vid mitt hjärta. Då, kanske Han i sin barmhärtighet
rör vid mig och förlåter mig allt det som jag har brutit.
För jag förstår att något är brutet mellan
Honom och mig.
Jag står vid en uppslagen helig skrift och bara stirrar. Det känns
så högt och märkvärdigt storslaget. Ser stigarna
i mitt inre. Inom mig kommer bilderna av något så skrämmande
stort och så oändligt vackert.
Levande, pulsande färger av ljus, det är vad jag ser. Och
jag förstår att hela jorden är full av denna besynnerliga
härlighet. Att färgerna inte bara är färger utan
att de lever, oberoende och beroende av varandra. Det ser så märkligt
ut. Det går inte att begripa fast jag står där och
ser utifrån och in, inifrån och ut. Bättre än
så går det inte att förklara upplevelsen.
Jag kan känna något levande som breder ut sig under jorden
och över jorden. Jag känner det inte på ett tydligt
och självklart sätt, utan gnistrande och hemlighetsfullt.
Det känns så märkvärdigt.
Mina fötter står på gnistor av heliga ord; ord och
outgrundliga meningar. Det är det jag känner. Vilka ord är
det mina fötter står på? Vilka meningar brukar jag
vandra över? Vilken mening är min mening? Vilket ljus hör
samman med mig just nu?
Mina tankar söker sig mot Honom. Frågorna strömmar från
mitt inre. Får jag vara så här nära Dig? Får
jag gå in i Dina världar? Jag sträcker mina händer
mot Honom, till Herren, himmelens och jordens Skapare. Tag emot mig,
led mig på Dina vägar. Låt mig äta av den frukt
som leder till livet. Det liv som Du ville ge mig, då i Edens
lustgård.
|
