![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
![]() Du har låtit mig se in
i himlen om hösten Gud.
God morgon Gud. I mitt land är det höst.
Hela naturen skiftar i färg och stämning. Ibland om mornarna är jag ute tidigt och går. Och det är inte ovanligt att det ligger en hemlighetsfull dimma över skapelsen. Vet Du Gud, det får mig ofta att tänka på sagoberättarna. Jag tänker att dom vandrat som gäster i sagolika höstlandskap och det är det som fått dom att skriva de vackraste sagor. Ja jag tänker mig att det är så. För jag märker bara på mig själv vilka känslor och funderingar som växer fram där jag går fram. Och även om jag inte tror på tomtar och troll och andra sagoväsen, så händer det ofta att jag leker med tanken och önskar att dom skall finnas. Nu när mörkret sänker sig ner, känner jag en slags trygghet Gud. Det är som om mörkret omsluter mig och skyddar mig och mina känslor mot världen på något sätt. Ibland känns det som om Du går där vid min sida. Det är då Gud som jag känner den där Edennära känslan. Ja det känns som om jag får vandra i den stängda Edens Lustgård med Dig. Och jag gör allt jag kan för att hålla förnimmelsen om Din närvaro kvar. Dom där stunderna känns så djupa och förtroliga, både på ett jordisk och på ett himmelskt gudomligt sätt. Det är inte så lätt för mig att klä mina känslor i ord, men jag vet att Du vet Gud. Du känner ju mig in i mina djupaste gömmor. I ljuset om somrarna är allt så öppet
och blottat, men om hösten dras en mantel över känslorna
och döljer dom lite grand. Många människor är rädda
för mörkret och far känslomässigt illa. Men inte
jag. Jag låter mig så hjärtans gärna omslutas
av höstens hemlighetsfulla mantel. Då och då har du låtit mig
se sällsamma ting Gud. Och jag har sett hur hela skapelsen har
genomsyrats av ett gudomligt ljus. Så starkt och så rent,
så att allt annat har fått ge vika. Det har känts som
om allt annat har bugat sig och dragits sig undan för att ge plats
åt himlen och dess Skapare. Ja jag är nästan säker
på att det är Du själv som har kommit ned till jorden
bara för min skull. Gud, jag håller inte måttet alla dagar, men jag tar ändå min stav varje morgon och går med Dig Gud. Sofia Var inte rädd för
mörkret, Av Erik Blomberg |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||