|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Cyberrymden, är fylld av stjärnor
och planeters ord och mening Gud.
God morgon Gud. Idag är det söndag.
Som de flesta andra söndagar är det tyst och mörkt ute.
De flesta människor stannar väl i sängen en extra stund
idag, men inte jag. Jag är morgonpigg som få. Ja förutom
de nätter då jag setat vid fönstret och vandrat ut i
universum om natten.
Cyberrymden är en så märklig
värld Gud. Den finns inte i det fysiska, ändå ser man
människors tankar och känslor överallt. Spåren
efter fysiska människor som sitter på hemliga platser och
förmedlar sina ord.
Det finns ingen att skaka hand med, ändå känns det som
om man känner en del av alla dessa personligen. Men skulle man
möta någon i riktiga livet skulle man förmodligen känna
främlingskap. Jag menar om orden och tankarna fick en kropp. Då
skulle ju ytterligare komponenter komma till. Sådant som att tolka
kroppars språk och rösters tonlägen till alla ord. Då
skulle det ju bli tvunget att lära känna ordens ägare
på ett nytt sätt.
Säkert skulle också den fysiska mötesplatsen tillföra
nya inblickar. Som att träffas i ett främmande land, kan jag
tänka mig; även om själva platsen skulle vara bekant.
Jag vet att Du känner allas djup Gud, men vi som reser runt i en
artificiell värld har ju inte samma insikter som Du. Det gör
det här både skrämmande och trösterikt.
Det finns människor som sitter framför
sina datorer och förmedlar sina erfarenheter och ord, fyllda med
känslor. Hur kommer det sig att jag ”känner” deras
känslor Gud? Beror det på att det finns samma slags känslor
och erfarenheter hos mig. Sådana känslor som vaknar hos mig
själv och gör så att jag tycker att jag förstår?
Gud, är det mina egna känslor som deras ord väcker till
liv igen? Sådana känslor som sen länge lagt sig att
vila eller har gömt sig efterhand som andra känslor och erfarenheter
har fylls på? Gud, vilka är dessa människor som väcker
mina somnade känslor till liv?
Jag läser mycket om sådant som jag
tolkar som avundssjuka och annat elände. Jag känner igen det,
men det väcker inga känslor hos mig direkt Gud. Jag bara konstaterar
att det står vad det står. Betyder det att jag inte har
de egenskaperna och erfarenheterna gömda i mina djup Gud? Är
det bara känslolösa konstateranden hos mig? I så fall
Gud, så är jag tacksam för de känslolösa konstaterandena.
Inte så att jag inte förstår. Men det är som mina
känslospröt söker en annan orsak och mening, än
den som speglar det yttre Gud.
Att vandra i cyberrymden är som att vandra
från stjärna till stjärna. En del vill man besöka
ofta och jag gör det också. Andra känns betydelselösa
för mig i min vandring. Somliga passerar jag bara och besöker
inte ens. Hur kommer det sig Gud, att jag gör dom valen? Har det
att göra med vad jag ovan skrivit i detta mitt brev till Dig Gud.
Samspelar jag bara med de ”stjärnor” som hjälper
mig själv framåt i min vandring och i mitt liv? Är det
en växelverkan mellan cyberrymdens himlakroppar som gör att
jag känner det jag känner?
.
Det är inte bara i cyberrymden som människor kan kännas
artificiella. Ibland känns det väldigt statiskt och konstgjort
när man träffar någon i verkliga livet också Gud.
Dessa människor som man träffar i det fysiska, men som ändå
känns långt borta. Ja, det kan kännas som om dom befinner
sig på en annan planet ibland. Och att dom endast har skickat
kroppen och orden till jorden men lämnat alla känslor och
själva närvaron kvar ute i evigheten. Det kan vara främlingar
eller människor jag känt en lång tid som får mig
att känna så. Det känns väldigt mysko Gud.
Andra gånger kan jag träffa en människa med få
ord, men som känns närvarande och äkta. Ja då kan
det kännas som om jag känt den människan i hela mitt
liv, trots att det bara gått en liten stund.
Vad beror det här på Gud? Är det Du som skapat det så
här? Betyder det här att man genom sina känslor kan hjälpa
varandra framåt? Medan de som man passerar och inte ger sin uppmärksamhet,
bara skulle göra att man skulle stagnera eller börja sträva
bakåt i vår känslomässiga utveckling. Ja, jag
vet inte om det är så här Gud. Men jag tror att jag
åtminstone är sanningen på spåret. Visst är
jag det Gud?
|
