![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
![]() Sukot; Lövhyddohögtiden, ett bevis för Din trofasthet Gud. År 539 fKr tog den Persiske kungen Kyros makten i det babyloniska riket. Men det skulle visa sig vara en lyckoslant för både babylonierna och de av israels barns som förts till Babylonien som krigsfångar ifrån Juda och Jerusalem. Men inte alla blev krigsfångar. En liten skara judar lyckades komma undan krigsmaskinen från Babylonien. Landet Juda låg i ruiner tillsammans med kung Salomos Tempel. Men det bodde fortfarande judar i landet. Dom som kom undan och som hade flytt upp i de Judeiska bergen. Det känns väldigt bra att dom inte lyckades ta varenda jude med sig som byte Gud. Det tycker jag. Kung Kyros ger sitt tillstånd (längre
fram i historien) till israels barn att återvända till Jerusalem
och bygga upp Templet igen. Under ledning av Serubalel, en prins av
kung Davids släkt, och prästen Jeshua byggdes landet upp igen
under namnet Judéen. De som kom föst kallas de första
pionjärerna Många judar fanns fortfarande kvar i Babylon och skrivaren Esra gick till kung Artaxerxes och bad om tillstånd att återvända med sina lärjungar till Judéen, och kungen biföll hans önskan. Ca 1500 lärjungar följde Esra tillbaka till Juda år 458 fKr. Man byggde upp landet både andligt och fysiskt igen. Prästen och profeten Nehemja och Esra lade grunden för det nya judiska samväldet.
Alla hade dragit upp till Jerusalem, kung Davids stad. Där byggde man sig enkla hyddor av lövruskor. Under den här tiden kom en enklare form av hebreiska att sprida sig. Den muntliga traditionen ifrån Moses tid skrevs ner och gav judarna förutom Torahrullarna (skrivna på hebreiska) ytterligare 3 verk; Mishna, Talmud och Midrash. I större delen av Mellersta östern talades arameiska, och eftersom folket ännu inte talade hebreiska så översatte man skrifterna från hebreiska till arameiska (också). Hebreiskan hade ju fallit bort i fångenskapen. Bönderna odlade åter marken i landet
och städer och byar byggdes upp. Man fick landet som ödelagts
på fötter igen. Handelsmännen från omkringliggande
länder återvände och Judéen började blomstra. Ja Gud, är det undra på att man häpnar. Du om någon är en trofast Gud. Och jag går med Dig jag. Var så säker.
|
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||