![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
J för jude i passen var svenska politikers ide. På fösta delen av 1900 talet var judarna assimilerade i Sverige, liksom övriga Europas judar var assimilerade i sina länder. Judendom som trossystem sågs bara som en lära. Men så 1909 kom de rasbiologiska idéerna. 1921 bildades ett institut för rasbiologi i Uppsala. Antijudiska tendenser och främlingsfientligheten ökade dramatiskt. Inte bara den judiska befolkningen drabbades utan också våra samer. Samerna som bodde här före alla så kallade svenskar. 1922 bestämdes att den ”Svenska rasen” skulle bevaras och beskyddas. Dåvarande utlänningslagen innehöll flera rasistiska delar. Och man tror att det genom bland annat dom kom att bli så starka bejakande antijudiska strömmingar från Sverige när Adolf Hitler kom till makten. Judarna som kände av vindarna diskuterade
sins emellan hur man skulle hantera den antijudiska atmosfären
som växte sig allt starkare. Romersks katolska kyrka gav inget stöd, utan glänste i kapp med Mussolini i Italien. Och i Tyskland levde de nazistiska lutheranerna efter den stora kristna reformatorn Luthers ord. Han sa: bränn synagogorna och tvinga judarna med alla medel att bli kristnade. Hugo Valentin är det namn som förknippas
med judarnas nationella självmedvetenhet på 1924 talet. Han
talade för att judarna behövde en egen nationalstat. Dels
för få att leva skydda från antisemitismen och dels
för att kunna bevara sitt kulturarv och judendom som religion. Visserligen levde Sveriges judar skyddade från
Hitlers helvete i övriga Europa. Men det fanns gott om svenska
politiker, vetenskapsmän osv. som kysste Hitler i baken och delade
hans mening i judefrågan. Så ingen gick säker. Vid krigsutbrottet var Sverige genomsyrat av
antijudiska strömningar, både i politik, på universiteten
och i affärs och finansvärlden. Efter 1941 började även Sverige förstå
omfattningen av vad som hände i Tyskland och av Hitler ockuperade
länder. Inte minst från Sveriges broderfolk Norge. Från
svenskt håll beviljades då inresa för 200 judar. Sen
var det stopp. Inga judar kunde lämna Tyskland. Själv hade jag till för några
år sen i min ägo ett par brev, med svastikan på och
stämplat av den tyska ockupationsmakten i Norge. Breven var skrivna
av en ung norsk pojke som fick nåden att skriva en sista hälsning
till sina kära av nazisterna. Det var ett brev till flickvännen
med en uppmuntran och önskan om hennes lycka i livet utan honom.
Och så hade jag ett tröstande brev till hans föräldrar.
Där han förklarade sin kärlek till sin mor och far och
bad nu, i hans sista stund, föräldrarna om förlåtelse
för sina bus och ungdomsstreck. Och han bad dom alla i sina brev
att inte leva i sorg efter honom, utan att leva. Sverige har haft en del att förklara, men endast några tafatta försök har gjorts enligt mitt sätt att se det. Förre statsministern Göran Persson gjorde i alla fall en god insats när han såg till att sprida boken om förintelsen. Det skall han ha tack för. Nu är min korta sammanfattande brevserie
om Israel och judarnas historia över för den här gången.
Men jag kommer att återkomma till den senare. Till hur det blev
efter andra världskriget. Avlutar men en kvinna som var en av de få som lyckades fly från Hitler och Tysklands gaskamrar, och fick inresetillstånd till Sverige. Poeten Nelly Sachs. Kanske några av er såg dokumentären om hennes liv och om hennes författarskap på TV för några år sedan. En liten kvinna, som en fågelunge, men med fantastiska dikter, både sorgsna roliga och underfundiga. År 1966 fick hon nobelpriset i litteratur. ”Vi räddade #8 Kommentar från Archibald
III: |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||