|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Det hundrade fåret.
Hur lätt är det inte att döma?
Både för dom som står mitt i församlingarna och
synagogorna och för dom som lämnat församlingarna. Har
du också märkt att det är så ibland? Men domen
är inte vår. Domen är Herrens! Endast han som utrannsakar
varje människas hjärta har rätt att döma.
Messias säger till oss i Matteusevangeliet 7: 1-3: ”Döm
inte så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer
med, skall ni själva bli dömda, och med det mått ni
mäter med, skall det mätas upp åt er. Varför ser
du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i
ditt eget öga…”
Nu när man just läst det, blir det
så klart! Och visst tycker vi att det är förskräckligt
med ”dom där som dömer” Ändå är
det så vi gör allihop. Vi glömmer bort att vi inte har
den rätten själva.
Egentligen säger vi att vi vet bättre än Gud. Och även
om vi inte menar det så, så blir det lite grand som om vi
tänker att vi måste hjälpa Gud, så att han får
saker och ting på rätt plats igen. Känner du igen det?
Tänk, det tror jag vi gör allihop; åtminstone lite grand.
Vi har alla en skyldighet att göra allt
som står i vår makt för att vi skall se på människor
med Messias ögon. Försöka göra som Messias lär
oss. Han sa att vi skulle gå ut i hela världen och hjälpa
människor att förstå och se denna man från Nazareth.
Tiden som vi känner den närmar sig
sitt slut. Snart kommer Herren tillbaka. I Johannesevangeliet 17 ber
Messias till Fadern för oss alla och i vers 26 säger Han:
”Jag har gjort ditt namn känt för dom, och jag skall
göra det känt, för att den kärlek som du har älskat
mig med skall vara i dem och jag i dem.”
Om Messias har utgjutit sin kärlek för oss så måste
vi alla öva oss i att låta den flöda över till
andra Messias kärlek fungerar ju så; den flödar över
Jag lämnade församlingslivet för många år
sedan. Jag blev vad som är ett populärt skällsord; avfälling.
Ordet avfälling har en tragisk innebörd. Det betyder helt
enkelt att en människa har lämnat Guds gemenskap. Lämnat
själva kroppen här på jorden. Även om man sen försöker
hålla hårt i Messias, så kan ingen leva för sig
själv. Man måste leva med sina systrar och bröder. Annars
glider man sakta bort och blir mer och mer världslig. Det hände
mig. Aldrig att jag förnekade Messias. Det gjorde jag inte men
han var liksom inte riktigt verklig för mig längre. Det blev
till slut tomma ord allt jag sa om honom.
Jag visste så mycket om honom. Jag hade ju läst Bibeln i
så många år. Men det var som om orden långsamt
dog ut. De bibliska sanningarna miste sin sälta. Allt blev tomt
och ihåligt, sanningarna miste sin innebörd och betydelse.
Självklart lämnade inte Messias mig. Det skulle han aldrig
göra. Det ligger inte i hans natur att vara svekfull. Det är
människan som är svekfull. Jag svek honom. Inte för att
jag tänkte ut att jag skulle göra det. Nej! Det blev bara
precis så som jag just beskrivit. Allt vad Messias gjort och sagt
bleknade mer och mer.
Livet blev våldsamt tufft. Det var som att vandra i motvind; år
ut och år in. Sorgen som gjort att jag lämnat församlingen
förvandlades till bitterhet och ilska. Hu! Så tungt det var
att gå omkring och vara tvärilsken hela tiden. Nu så
här efteråt kan jag inte begripa att det kan få plats
så mycket bitterhet och besvikelse i en enda liten kvinna.
Jag ropade på Messias med min mun men
mitt hjärta var långt ifrån honom. Öknen bredde
ut sig runt omkring mig. Det var bara att gå på och försöka
rida ut de torra sandstormarna som aldrig verkade ta slut.
Till slut var jag helt uttröttad av världen. Jag kände
mig som ett löv som for hit och dit, utan mål och ingen mening.
Jag ropade på Messias. ”Messias, varför har du övergivit
mig?” Ja! Så ropade jag.
Mitt böneliv hade inte varit levande på länge. Bara
en och annan panikbön hade flugit ur min mun. Men nu verkade mina
böner få liv igen. Jag talade med honom om hur jag kände
mig. Jag berättade allt som hänt. Jag bad om förlåtelse
för allt som jag hade brutit och började åter läsa
Bibeln. Visserligen hade jag lyssnat på predikningar på
band genom åren (Det blev min räddning tror jag) men jag
hade haft svårt att läsa Bibeln som jag gjort tidigare. Nu
fick jag en sådan lust att läsa igen. Det som för mig
känts helt dött hade fått liv. Orden var inte bara ord
längre. Dom började lysa igen och jag fick långsamt
en ny förståelse för texterna. Jag visste att jag var
förlåten och då, då kände jag att jag själv
äntligen kunde förlåta andra människor vad dom
gjort mot mig. Nu bleknade min bitterhet och en barmhärtig Gud
tog bitterhetens plats.
I Matteusevangeliet 18:12-13 säger Messias
till lärjungarna: ”Vad tror ni? Om någon har hundra
får och ett av dom kommer bort, lämnar han då inte
de nittionionde i bergen och går ut och letar efter det som gått
vilse? Och om han finner det, amen säger jag er: Han gläder
sig mer över det fåret än över de nittionio som
inte gått vilse.”
Är du en lärjunge till mannen ifrån
nazareth? Så gå och sök det hundrade fåret och
gläd dig när du finner det.
Gud ser på oss alla med samma kärleksfulla ögon och
vill att vi skall hjälpa varandra.
Visst kan det vara stunder och dagar när man behöver få
vara ifred. Och visst finns det människor som man skall akta sig
för. Det gör det. Därför tror jag att Gud har rustat
en del män och kvinnor för att hjälpa just dessa människor
som osäkra försöker finna sin väg till Gud.
Det finns en annan berättelse i Bibeln
som skall fungera som färdmärke för den som vandrar med
Messias. Berättelsen om den förlorade sonen. Där berättas
om en man som hade två söner. En dag bestämmer sig den
yngre sonen för att ge sig av. Han ber fadern att skifta arvet
så att han kan ta ut sin del. Sonen får sin del av arvet,
ger sig av och lever ett liv i synd, förslösar hela arvet
och står en dag utan både pengar och vänner. Hans stadsresa
slutar i en svinstia där till och med svinen har det bättre
än han. Han bestämmer sig för att återvända
hem till sin far. Trots att han har handlat som han gjort hoppas han
på faderns barmhärtighet. När hans far fick se honom
blev han själaglad. Han skyndade sin förlorade son till mötes.
Sonen bad sin far om förlåtelse och det står att hans
far förbarmade sig över honom. Fadern klädde honom i
de bästa kläderna, satte skor på hans fötter, guldring
på fingret och ordnade en fest för honom med den bästa
maten på borden. Sonens far var så glad över att den
son som gått bort från fadershuset nu återvänt.
Sonen som vandrat bort från Gud och gått in i djävulens
famn hade nu återvänt till det som var tänkt för
honom. Han hade återvänt till fadern!
Hur reagerade då brodern? Jo han blev arg, avundsjuk och betedde
sig som en bortskämd tjurig unge. Han vägrade glädja
sig åt att hans broder som nästan gått förlorad
nu kommit hem igen. Svartsjukans bitterhet tog bort glädjen över
en återvändande broder. Han kunde inte ens tåla faderns
glädje över den återvändande sonen. Han kunde inte
se att hans bror som varit död hade fått liv igen.
Man kan förmoda att han ville att brodern
skulle straffas, inte belönas. Och han ville säkert själv
få gödkalven slaktad till sin egen ära; helst inför
brodern, kan man tänka. Men fadern var glad. Han ville ju inte
att någon av hans söner; inget enda av hans barn skulle gå
förlorad. Så han säger till sin svartsjuke son i Lukasevangeliet
15:31 ”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är
ditt. Men nu måste vi glädja oss. Ty denna din bror var död
men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
”När de förlorade sönerna och döttrarna kommer
till din församling eller synagoga, hur gör du? Hur bemöter
du din syster och broder som kommer tillbaka? Gläder du dig eller
gör du som den svartsjuke, missunnsamme brodern? Vänder du
ryggen åt människor som söker sig bort från djävulens
famn och tillbaka till fadershuset? Om du gör det vill jag be dig
tänka om. Gud gör inte skillnad på någon människa
och han vill att alla skall bli frälsta och vända åter
till fadershuset. Det är samma nåd som gäller för
alla.
Messias som borttager
världens synder.
Tack för att du förbarmar dig över oss
Tack för att du sitter på Faderns högra sida och ber
för oss människor
Tack för att du manar gott för oss alla
och omsluter oss på alla sidor.
Messias; Jag tackar dig för att du förlåter oss våra
synder när vi ber dig om det
Ingen enda visar du bort som söker sig till dig
Du som söker upp de förlorade fåren och för dom
tillbaka till din hjord
Tack gode Gud för att du hjälper alla som är döda
att få liv igen
Tack för att vi alla får nytt liv igenom dig.
|
