|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
För de vilsekomnas skull,
bered en väg och tänd himlens ljus och visa stigen till upplyst
hem och hus.
Nu är jag vaken igen Gud och har stått
upp för att prata lite med Dig i nattens mörker. Ja troget
lämnar jag mitt nattläger för en stund i Din närhet.
Jag såg ut genom fönstret för att se om Du öppnat
himlen och stigarna till vintergatans alla dunkla vrår i natt.
Men nej, än sänker sig ett mäktigt dis från alla
himlar ner över världen och omfamnar skogar och människors
boningar. Ännu sveper en vemodig slöja mellan himmel och jord,
mellan husen och alla stillade hem.
Mannen över vägen sitter inte heller vid sitt fönster
i natt. Hans svaga ljus äro släckt. Ja Herre, människobarn
slumrar himlens stjärnor förutan. Men jag står upp!
Jag stannar här vid Dina fötter tills gryningen bär fram
dagen i tidig morgontimma. Ja, jag följer ofta nätter in i
dagen, och dagar in i nattens timmar. Du har skapat mig sån.
Herre kanske himlens alla änglar fångar
upp mina nedstämda tankar denna natt? Ja, men det är inte
min ensamma boning jag begråter. Jag har ju i all min tid vandrat
om natten och gått mina vägar bland himlens ljus. Så
den vemodighet jag känner är inte för min skull.
Nej, jag tänker på alla dom som drömmer om en jul hemma.
Jag tänker på dom som vandrat vilse, bort från sina
nära och de som de en gång höll så kära.
Det är dom vars tårar som skapat skogens alla djupa kärnar
jag nu tänker på.
Vart gick alla dessa ensliga människobarn vilse någonstans
i tiden? När stängdes dörrar i husen där det vackert
smyckat är om vita jular? Jag vet vilka dom är! Det är
mödrar och fäder som söker sina barn. Det är barn
som söker sin moder och sin fader och det är vänner som
skilts åt efter vägen, för en ynka oförrätts
skull. Ja dessa är de som vandrar vill i svarta nätter Herre.
Har Du också sett dom?
Ja juletid är en tid att tända sitt
ljus och låta kärlek lysa. Men jag förnimmer understundom
hur nästans kärlek slocknat för den andra. Och jag ser
hur många av dessa vilsna vandrar, mellan svaga ljus och nattens
mörka timmar. Sökande ett stråk som åter skall
föra dom hem. Ja alla söker de efter ljuset från en
enda stjärna.
Dessa män och kvinnor är inte skapade för att vandra
bland stjärnor. Därför lyser deras hjärtans ljus
så svagt när dom om natten vandrar ut. Så frusna och
så trötta, sökande efter himlens skimrande stigar.
Nej Herre, alla är inte stadda att vandra bland vintergators stjärnor
i svarta nätter och går därför vilse utan himlens
ljus.
Herre slå Du en bro mellan vintergator och frusna skogar. Tänd
Dina stjärnor för de vilsekomnas skull. Tänd ljus på
deras mödosamma och mörka stigar så dom finner vägar.
Lys upp den mörka vandring och för dom åter hem till
varma stugor och dukat bord med juleljus. Ja Herre, visa vilsna människobarn
var dom skall vandra i juletid för att komma åter hem.
Nej jag känner inte nattens ensliga timma.
Jag har vandrat så länge mellan himmel och jord och är
så väl bekant med alla dess stigar, och har sett.
Ja, jag har sett Herre, hur elegant och stilfullt dagar och nätter
vandrar över jordens rund. Jag har sett hur smakfullt och mjukt
dagar glider in i skymning och afton. Jag har känt hur ömsint
tiden vilar ett ögonblick i varligt upplyst famn i den sena timme.
För att mjukt låta kvällningen glida in i midnattstimmans
lugna stund. Jag har många gånger följt natten över
natten för att möta dagning i gryningsljus. Och förundrats
har jag ofta, över hur gåtfullt tiden vandrar över alla
himlar, tidevarv efter tidevarv. Natten är mig väl bekant
och jag far inte vilse mellan himlens stjärnor och jordens skogar.
Nej, jag känner inte nattens ensliga timma. Jag föddes till
att vandra över frusna moar i vintertid. Men för de vilsnas
skull ber jag Dig om att bereda vägar och tända himlens ljus
som visar vägen till varmt upplyst hem och hus.
|
