|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Ja, det är märkligt
hur människor vänder sina sinnen i advent. Och gärna
sitter vid ljus och bidar vid glöggat vin.
Åter stod jag upp för att samtala
med Dig Gud. Än dröjer det innan natten byts till morgonväktens
timmar. Och ännu en gång såg jag åter ut mot
himlens rund. Ja Du vet det nog Gud! Min blick sökte himlens stjärnor.
Men ännu tungt de mörka skyar döljer himlens alla ljus
och universums hemligheters blåa.
Då jag skrivit mitt brev färdigt i den mörka natt. Lade
jag mig på mitt nattläger en stund för att vila. Jag
ville söka i tanken och tänka ut fler av himmelska stigar.
Men sömnen tog mig med ett ögonblick i drömmar. Och jag
kom inte åter förrän gryningen var långt kommen.
Herre, jag är van att vandra om natten.
Mörkret skrämmer inte mig. Det som får min glädje
att vackla, är att ljus inte lyser i mörkret. Herre, tänd
himlens alla stjärnor nu är Du snäll. Ge oss människor
det decemberhopp vi så väl här i norden behöver.
Ta det dunkla bort och väck allt det som dunkelt sover djupt. Tänd
inom oss alla stjärnan från Öster.
Dra undan täckelsen mellan vård jord och vintergatans strålande
glans. Herre, låt himmelen lysa över land och stad med sitt
hoppfulla midvinterljus som förr, då jag var barn.
Ja, nu är natten åter väckt
och människor sover sött sin sömn. Ute blåser nordanvind.
Han viner så tappert runt hus och knut. Han ilar på vintervis
så gott han kan in i skogens dolda gömmor och gipar.
Men Herre, det ligger ett vemod över nordens vindar som milt och
besviket drar sig fram där ingen snö är att finna. Det
är som om själva vinden tjuter ut sin harm över att inte
få virvla runt i glittrande snö och kasta skimrande snöstjärnor
mot himmeln. Och konstfullt skapa vita vinterdrivor på frusna
ängar och mot skogens fur och gran. Ja Herre, det ligger en sorgsenhet
i vindar som inte får vina sin vintervind, och kasta om snön
på alla människoboningars tak
Herre, inte ens nordan trivs vår vita vinter och dess vita vinterljus
förutan. Nej nordan visslar olyckligt utan köldens mantel,
och stannar ständigt upp i markens snår, nästan som
i sommarvindars pustar. Herre, jag har hört hur vår gamla
nordan ofta brister ut i stånk och stön över att inte
stolt kunna visa upp sitt nordliga och ståtliga vinternamn. Vart
har nordanvindens styrka farit?
Igår när dagen blivit sen, vandrade
jag en stund bland upplysta hus där människor bor. Ja jag
vandrade bortom, dit där hus stå rad på rad i gaveln
av vår stad. Vinden följde mig ett stycke på vägen.
Men han tröttnade strax, och sökte sig efter en stund vidare
bort mot skogens gipar och gläntor. Jag gick tyst, ensam och mycket
stilla.
I husen pysslades och stökades det runt
bord och spis. Ja, i människors boning är det nu inför
juletid mycken julestök. Jag såg att i köken samlades
barn kring moders bak, och fick då och då smaka lite av
pepparkaksdegen. Jag såg det i hus efter hus.
Ja, det bakas gubbar och gummor, grisar och stjärnor, kringlor
med socker på och lussekatt fyllda med russin. Ja, alla vill välkomna
den första tända ljuset dag.
I husen såg jag de skrattande barn i faders och moders famn. De
förstod att något märkvärdigt står för
dörren och väntar stilla.
Ja, det är märkligt hur människobarnen vänder sina
sinnen i advent. Och gärna sitter vid tänt ljus och bidar
vid glödgat vin. Ja det är så förunderligt att
en enda stjärna så klar, fått människor runt om
på jorden att vänta på fursten som skall komma med
himmelens frid. Herre, hur länge skall vi vänta?
|
