|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Ja, i natten brast mitt tålamod.
Så djupt jag längtat efter de skimrande glimtar som på
vintergatan flämta.
Mörkret ruvat hela natten! Jag har vakat
Herre. Jag har suttit som vanligt en stund av natten vid fönstret
och sett ut över himmel och boning. Sökt efter stigar att
vandra bland himmelska ting. Men jag såg ännu inte hur jag
skulle söka mig stråk och ljuvliga stigar. En liten stund
jag bidade i tålmodighet min tid. Men sen jag ändå
gick i evigheten ut att söka lyktor.
Jo, jag vet det sen förr, att jag kan forcera alla mörka slöjor.
Men då i natten jag får famla så. Jag känner
det så väl från fordom. Jag har ju understundom gjort
så, när jag till min bristnings gräns sökt vintergatans
ljus och strålar.
Ja Herre, i natten brast mitt tålamod.
Så djupt jag längtat efter de skimrande glimtar som på
vintergatan flämta. Ja Herre, i mörkret företog jag mig
en vandring. Jag gick ner i djupa dalar och upp på höga berg.
Genom den tjocka mist och ut bland himlens stjärnor, sökande
de ljuvliga och upplysta himmelska salar.
Ja, mitt hjärta krävde min uppmärksamhet och min nattliga
vandring på ett särskilt sätt denna natt. Och jag följde
den röst som inom mig ropade; kom. Och som i jubel möttes
jag av himlens alla stjärnor och jag fick åter en stadig
upplyst stig att vandra på.
Ja, jag vet det sen fordom, att jag kan vandra
mot stjärnor stjärnljus förutan, om jag bara minns hur
jag vandrat förut. Men vart skall de vandra som inga stigar förr
sett? Hur skall de se, ljus förutan? Hur skall de sina stigar finna,
när Du inte tänt himlens alla stjärnor och förjagat
mörkret där inga ljus har sin boning? Herre lyft bort himlens
tjocka slöja, för alla människobarnens skull, som söker
en lykta för sin stig.
Nu söker vintern strax sig in i väntans
tider. Herre, hur många minns att det är Din tid vi bereder
våra vägar för? Hur många vet att dessa vägar
äro vägar, som mellan himmelen och människors själar
slår sin bro?
Ja, många har glömt och gråtit och fyllt många
vatten till dess breddar. Ja mången människobarns tårar
har gjort skogar rika på dess källors djup. Många har
förgätet, att denna tid är en tid av väntan på
fursten som skall komma. Han som bär välsignelsens ljus med
sig från gudomlig boning. Till att fylla människors hem och
hus med sin frid och sitt himmelska ljus. Han som stadfäst sitt
löfte och lyft stjärnan i Österland.
Jag vet vem han är Herre! Han är rättfärdighetens
förste och av Davids hus. Från fjärran salig hemvist
skall han komma. En himlens största gåva; en gudomlig stjärna
som var både människa och Gud.
Igår lyssnade jag till barns förväntansfulla
röster inför julens afton. Men människobarn väntar
inte längre på en ankomst från himmelen. Nej, människor
talar om en annan herre, En herre med säck och vacker bundna klappar
och renar från allra nordligaste skog. Ja, människor väntar
på att tomten skall komma. En herre av ett annat slag.
Åh Herre, Hur stor är inte våndan att tjäna två
herrar? Hur brustet blir inte människors hjärtan när
hågen ställs till gruvligt guld, som för ett ögonblick
av tid glimmar. Hur kvalfullt blir inte den tid när guldet mist
sin lyster för att bli solkigt och bli sin glans förutan?
Ja, vi som vandrat långa svarta nätter över hav och
himlar, har på en dyrköpt och smärtsam väg fått
lära, att allt inte är guld som glimmar.
Därför vill jag ropa ut i evig tid, och låta mitt bud
ekande vandra från stjärna till stjärna och från
himmel till himmel; ”Välsignad vare han, som kommer i Herrans
namn”
Breven hör samman med Psalmen "Bered en väg för
Herran"
Brevet kommer senare skrivas om.
|
