|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
 Önskelista:
Stjärnor
stjärnor
stjärnor
snö, snö och snö.
Så trögt att teckna
mina tankar för stjärnors skull, när inga stjärnor
är att finna.
Jag har sovit en stund om kvällen. Men
nu är jag åter uppe för att skriva mitt nattbrev till
Dig. Himlen är ännu tröttsamt stängd och mörk.
Inte en stjärna att skåda på evighetens rund. Jag ser
endast det täta dis som ligger som en näst intill ogenomtränglig
förlåt mellan vår jord och Din himmel.
Så sorgbunden jag känner mig himlens stjärnor förutan
Herre. Och så trögt det känns att teckna mina tankar
för stjärnors skull, när inga stjärnor är att
finna. Mina ögonlock känns så tunga så tunga.
Det är som jag inte kan fånga mina nattvandrande tankar himlaljusen
ännu en natt förutan. Min blick vänder sig ständigt
mot mitt nattläger.
Jag såg ett ögonblick ut över
människors hus och hem. I fönster hänger nu stjärnor
och står stakar med dess sju lågor.
Det är som om himmelens alla ljus ramlat ner och nu tagit sin boning
bland människor.
Ja i fönster efter fönster hänger kung Davids stjärna.
Den stjärna som sen ock tändes i Österland, över
det jungfrufödda barnet från himmelrikets gyllene salar.
Symbolen för det folk och för det land som skulle bära
fram en konungslig son av gudomlig härkomst.
Ljusstakar i somliga fönster är tända
som en trappa mot himlen och en trappa ner mot jorden på dess
andra sida.
I andra fönster står kopior av Menorahn. Den sjuarmade ljusstaken
som prydde Jerusalems sagolika tempel en gång.
I några fönster, om än inte så många, bär
staken åtta ljus. Nej Herre, i mitt fönster står inte
en stake med sju ljus på dess armar. Du ser det nog. Ja, Din blick
överfar ju ständigt jorden, Du sover ej. Nej Du slumrar inte
ens.
Herre, jag vet att jag i denna natt borde skriva
om att nu har advents första ljus tänts. Men jag måste
skriva det mitt hjärta bjuder mig att teckna.
Gud jag känner inte den där förnämliga glädjen
i natt. Nej det känns som om naturen hamnat bak och fram. Som om
den inte vet vilket håll den skall gå längre.
Ute regnar det och träden står avlövade och svarta.
Marken bär ett täcke av trädens höstliga avlagda
klädnad. Och vinden far som en tjurig sommarvind sommaren förutan.
Mörkret står tätt och vill inte ge vika. Himlen är
stängd och jag är trött och vill helst åter slumra
och sova.
Nej Herre, i natt känner jag inte någon större fröjd.
Det känns som om jag gått in i en främmande skog, utan
ljus och vitklädda granar.
Håll inte vintern och himlen längre tillbaka Gud. Låt
stjärnorna åter lysa och vintern äntligen komma.
Ja, det känns motigt i natt. Men sen, när
jag fått vila mig in i gryning och in i morgon så vet jag
att glatt lusten att skriva kommer åter. Herre, Du som känner
min själs alla djup vet det också så väl. Och
Du vet också att jag säger trots att natten är så
mörk i natt: ”Baruch ata adonaj elohènu Mèlech
ha ´olam, hatov vehametiv”
Sen vid morgonkaffet, när jag har vilat
en stund, skall jag tända det lilla ljus och dofta på den
hyacint som en vän tyst ställde in till mig i går kväll.
Men nu skall jag slumra sött.
|
