|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Mitt Julevangeliet. Del
1.
Jag har föresatt mig att gå på
en lång vandring. Ja Herre, jag tänkte att jag skulle vandra
från stjärna till stjärna bakåt i tid i tusende
år. Kan Du gå ett stycke med mig, och visa mig vilken väg
jag skall vandra fram för att komma till platsen där allt
en gång skedde? Universum är så evigt och så
outgrundligt stort. Hur skall jag hitta rätt Dig förutan?
Herre, jag vill komma så lång bort i natten som det går,
så att jag på endast en stjärnas håll, kan se
vad som hände under den där gåtfulla tiden.
Det fodras mod av en liten kvinna som jag, att vandra bort så
i tid rum, att min nutid helt suddas ut för ett annat och hemlighetsfullare
tidevarv. Denna outgrundliga hemlighet som funnits med i en gudomlig
tanke från den tid då Du sade; ”Varde ljus”,
och Du allt ljus på himmelen tände. Ja Herre, så långt
vill jag gå.
Jag har gått så länge nu Gud,
genom barndom och ungdom har jag sprungit och strövat. Jag har
gått genom en moders tid med omsorg och kärlek i min varma
barm. Och nu vandrar jag långsamt mot ålderdom och höst,
även om åren är många många än, innan
jag kommer fram dit där björkens löv har gulnat och blivit
guld och rönnens blad förvandlats till rubin.
Men nu skall jag inte gå i mina år, nu skall jag vandra
bortom himlarna till den natt då Du tände ett hopp och gav
alla människobarn ett ljus att efter vandra. Ja till natten då
Du sände en furste utan jordisk skrud. Som ett barn han kom, denna
konung som Du från himmelen sände.
Gud så långt jag har kommit nu.
Jorden är ännu inte till. Herre håll min hand och släpp
mig inte. Jag är sällt hänryckt, men känner mig
ändå så skrämd. Jag måste ha kommit längre
bak i tid än jag själv tänkt ut.
Oh! Nu ser jag hur ljuset formas av Din hand. Vilken sagolik prakt att
få se, hur Du med Dina ord förvandlade nattens djupa mörker,
och i ett ögonblick tände flammande låga och det blev
dag. Vilken ståtlig syn, att i evighetens djupa mörker få
se på när det varde ljus.
Där är ju lustgården med Adam
och Eva. Tänk, dom ser ju precis ut som människobarnen i min
egen tid. Så märkligt att se. Åh Gud! Jag förstår
att dom just ätit av frukten. Ja jag ser hur dom går ut genom
paradistes grind, och hur Keruberna ställer sig vid dess ingång.
Nej nu finnes ingen väg mer till lustgården, vare sig ut
eller in. Är ormen fortfarande med dom Herre?
Så vilse människan verkar vara utan lustgårdens skyddande
hägn; så övergivet ensamma.
Men nu hör jag att Ditt lösen, och att det gäller i all
tid; att kvinnans säd skall trampa ormens huvud. Ja, det var då
som löftet gick ut, ett avtal mellan himmel och jord, mellan människa
och Gud.
Herre ta mig nu framåt i tid. Låt
mig få se glimtar av vad som hände sen.
Genom tiderna fördes jag fram. Jag såg bönders strävan
och konungsliga palats. Jag vandrade förbi profeterna som ropat
genom alla tider. Ja det är Dig dom förkunnat för människor,
om att ge Dig en plats i allra djupaste själar och hjärtans
hemligaste vrår.
Där ser jag kung David med sitt hov. Han som spelade så vacker
på sin lyra, men föll för att han blev i Barseba blev
så kär. Ja, kärleken är det som lockar människobarnen
mest av allt. Även om det inte alltid syns i det första.
Trots Davids gruvliga misstag tog Du honom till
Ditt hjärta. Och ut från hans släktled ett rotskott
skulle komma skjuta fram. En himmelsk konung av Davids släkt, den
ljuvligaste och den för all tid största. Ja, Du är sannerligen
en barmhärtig Gud. Även om den sanningen gått mången
förbi i århundraden som gått, ända in till min
tid.
.......................................................................
Härlig är jorden, Härlig är
Guds himmel, Skön är själarnas pilgrimsgång. Genom
de fagra riken på jorden Gå vi till paradis med sång.
Tidevarv komma, tidevarv försvinna, Släkten följa släktens
gång. Aldrig förstummas Tonen från himlen I själens
glada pilgrimssång.
Änglar de sjungo Först för markens herdar, Skönt
från själ till själ det ljöd: Människa, gläd
dig, Frälsarn är kommen, Frid över jorden Herren bjöd.
/ Bernhard S Ingemann
|
