![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Jag sitter på ett himlaljus med överblick
över landet i Öster. En bit bort ser jag stjärnan som
det talas om än idag. Stjärnan som Du tände över
Betlehem. Josef och Maria var också tvungna att
gå, trots att Maria strax skulle föda barnet. Ja, det ligger
ett större djup i de gamla profetiorna än vad jag kanske förstår
ibland Gud. Redan i Mika står det ju: ”Men från dig,
Betlehem i Efrata, så obetydlig bland Judas släkter, skall
jag låta en Furste över Israel komma, en som leder sin härkomst
från forntiden, från det längesedan förflutna”
Det var skrivet långt innan den märkliga natten då
Du Gud på jorden åter steg ner. Maria bärs på en åsnefåle,
jag ser att hon är trött. Men Josef hjälper och tröstar
henne. Ja det är så med kärlek, att den omsluter och
vårdar. Kärleken är mild och tålmodig och Josefs
kärlek till Maria är det. Betlehemsstjärnan lyser så klart
och starkt så jag blir nästan bländad Gud. Och det är
inte att undra på att konungarna kunde följa den mot Betlehem.
För jag ser de tre siarna och konungarna komma ridande tillsammans
över sanddynerna. Ja, jag förstår att det är dom
som kommer i sin konungsliga prakt. I stallet har Maria fött sitt barn nu. Josef har lindat pojken och lagt honom i den lilla krubban. Jag ser hur förundrat han ser på barnet. Ja Herre, vad tänkte Josef på? Barnet var ju inte hans. Det var tur att ängeln låtit hälsa till Josef den där natten, efter att Maria berättat om att hon bar på ett barn som inte var hans, att han inte skulle vara rädd eller frukta. Det står ju att ängeln sa: ”Josef, frukta inte… Se jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emanuel…” Ja Herre, jag vet ju vad som står i Jesaja också. Det står: ”Ty ett barn bliver oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, väldig Gud, evig Fridsfurste” Nu sitter Josef och ser på barnet medan Maria vilar. Han ser så tillfreds och rofylld ut där han sitter och ser på barnet. Ja han ser ju med sina egna ögon det jungfrufödda barnet med himmelsk härkomst. Inte undra på att Josef inte kan sluta att titta på barnet som lindat ligger i krubban. Stjärnan lyser så starkt Gud, och jag ser hur Du öppnat himlen så att änglarna kan kliva ner på jorden. Herdarna som sitter vid elden och vakar över sin jord ser förundrat på stjärnan. Dom blir alldeles förskräckta när en ängel från Dig kliver ner och lyser upp deras natt. Herdarna blev så förfärade att dom föll ner och dolde sina ansikten mot jorden. Ja Gud, vem skulle kunna stå upprätt om självaste himmelen öppnade sig och änglar steg upp och ner med både bud och sång från himmelen? Ja, vem skulle stå upprätt då Gud? Nu hör jag ängeln tala till dom, orden som jag så väl känner; ”Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, hans namn är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba” Det var där som budet gick ut, att nu var
frälsaren av jungfru född till jorden kommen. Herdarna har gått till stallet nu. Ja
vem förstår inte det, att dom vill få se det barn som
är kommet från himmelen? Ja jag har fått se vad som hände
Herre, sittande på en stjärna i natten. Nu skall jag tända
min stjärna, och minnas att: ”Idel goda skänker kommer
ner från Dig Herre som är himlaljusens Fader och fullkomnare” |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||