|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
I århundraden har människors ögon
tindrat av förväntan, för den enda stjärnans skull.
Nu är natten åter kommen. Kommen
med drömmar för människobarn som sover. Ja djupt slumrar
människor sin sömn och vilar från sina mödosamma
tankar som fyller dagen.
Ja, hur far inte människors tankar som vinden i juletid? I att
söka efter det hopp som av himlens stjärnor är fördolt
för så många.
Också jag som vandrar om natten har drömmar. Fast av ett
annat slag. Ja, jag som vandrar över himlavalven när mörkret
lägrat sig över jorden, söker en sällsam stjärna.
Men inte heller denna natt är himlen öppen för mig som
ensamt vandrar i natten. Herre, öppna åter himlen i denna
natt jag ber. Stäng inte himlens stjärnor ute för mig
eller för dom som i djupen söker den enda.
I århundraden har människors ögon
tindrat som barnens ögon av längtan och förväntan,
för denna enda strålande stjärnans skull. Den som Du
tände i Öster en gång. Vid den tid då en konungslig
furste från himlen på jorden blevo född. Stjärnan
Du tände, för att leda människor från dunkla stigar
i det vintermörker som nu råder. In på stigar som Du
upplyst med Ditt strålande ljus. Buret av himlens stjärnor
och alla himmelrikets änglar för människobarnens skull.
Ja, Herre, jag vet det nog, att Du tillönskar människorna
en sällhet från himmelen. Men människor griper så
efter lyckan att den flyktar och försvinner i all pompa och ståt.
Ja, jag har sett det som himlens alla stjärnor har sett. Hur bekymren
sliter ut och ger människor trötta hjärtan. Och jag har
känt människors djupa längtan efter glädje, tänt
i varje ljus vid advent. Herre, hur mycket längtan kan det rymmas
i ett enda människobarns hjärta?
Hur många ljus måste människan tända för
att fylla sitt hjärta med fröjd och med ro?
Blott en kort tid i vintermörkret tänder
vi ljusen, för fursten som skall komma med friden. Men många
är de människor som går vilse i lyx och prakt. Den djupa
längtan om himmelens alla stjärnor och stillhet, förlorar
sig innan himlaljusen lyser in i varje hus och hem.
Så mycken strävan ger liv åt så många drömmar.
Så många önskningar om vackra skänker jagar vilan
bort.
Kanske det verkar, för himlens skimrande ljus och vingbeklädda
änglar, som om jag tänker att alla människor sorgset
famlar. Nej Gud, det är inte så. Men jag vet att dom är
flera än vad som syns vid vackert dukat bord. Ja Herre, jag vet
som Du, att dom finns och att dom inte är få. Ja jag vet
också att mången låga brinner ensamt vid magert dukad
måltid om kvällen.
Därför ber jag Dig om att sända bud från oss som
vandrar i svarta nätter. Att stilla bida tiden och söka stjärnan
i djupen av det blå.
|
