|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Ibland blir jag överväldigad
av världens skönhet
Det
är trevligt att vi blivit så förtroliga Du och jag Gud.
Det känns ända in i hjärtats hemligaste vrår vissa
stunder. Det gör att jag kan slappna av och förtrösta
på Dig.
Jag ställer så många frågor till Dig jag Gud.
Kan Du begripa att det kan finnas så mycket frågor överhuvudtaget
i en liten kvinna som jag? Ja, det kan Du, det vet jag.
Ibland vill jag inte fråga
Dig någonting alls. Frågorna tystnar på något
märkligt sätt när jag ser på vad Du skapat. Det
känns så storslaget understundom. Tänk att jag får
vandra i Dina imponerande salar. Ja nog tycker jag att det kan se ut
som salar ibland: Himlasalar på jorden.
Så tänker jag om platser som jag vandrar fram på ibland.
Och när jag ser alla djuren. Vilken tur att Du lät två
av varje sort gå in i Arken Gud! Nejdå! Nej, jag tänker
inte fråga om Arken. I det här brevet tänker jag inte
fråga Dig någonting alls.
Jag tänker bara njuta av allt det vackra som Du hittade på
då i skapelsens morgon. Det som ännu ståtar med sin
fenomenala prakt.
Jag tog en promenad Gud.
Det finns ingen snö ännu. Det är halvmörkt, dimmigt
och disigt ute. Det är som om världen lagts i ett mystiskt
halvdunkel. Träden står svarta och nakna utan höstens
granna löv.
Så hjärtskärande och så förtrollande vackert!
Ibland känns det som om jag blir ett med det Du skapat och att
jag vandrar i en stor hemlighet: Då när vinden, som kan fara
fram som den vill, silar sig igenom grenverken, för att försiktigt
sucka i buskarna.
Det känns som om änglarna som vaktar porten till Edens Lustgård,
sänker sina svärd och låter mig gå in; och att
Du Gud stiger ner för att gå en stund med mig i det förunderligt
vackra. Vilka förnämliga stunder Gud! Att få vandra
tillsammans med Den högste. Det är dom stunderna som sökandet
efter livets mening saknar betydelse. Livet självt blir då
meningen.
Tänk att Eden fortfarande finns kvar. Den finns utom mig, fast
inom mig, på något konstigt vis. Jag ser den inom mig men
vandrar fysiskt i den. Ja, det är verkligen märkligt.
Ja det är så jag känner när skapelsens makalösa
hemligheter visar sig för mig. Jag känner mig guldburen. Guldburen
av Dig Gud.
Bär mig alltid Gud;
Sofia
|
