Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Det gick inte att tänka som en vuxen och leka som ett barn, jag lär mig ”se” och gårdskrig.

Att vara flicka i en stor familj krävde mycket. Jag skulle ständigt hjälpa till med något. Ofta blev kraven alltför stora. Det blev för mycket ansvar för en liten jäntunge och jag tvingades mer och mer att tänka och lösa problem som en vuxen. Det var inget konstigt med det tyckte någon då. Det var bara så när jag växte upp. Det fanns ju ingen direkt forskning på hur barnen upplevde sin barndom, och hur den påverkade oss. Och fanns det det, så var det inte något som vanliga ”sonskor” och vår mamma visste något om. Kanske Du borde ha sagt något om det till alla ”sonskor” som fanns på den tiden Gud. Jag är säker på att det hade gjort stor skillnad.

Jag sökte mig in i böckernas värld så mycket jag kunde när jag inte var ute och sprang eller utförde någon syssla. Böckerna var mitt slott. Och då talar jag inte om skolböcker Gud.
Jo det är klart att jag ville vara med andra barn ibland, och det var jag också. Men för det mesta gick jag för mig själv. Jag hade svårt att släppa fram barnet inom mig. Jag tvingades ju att bete mig som en vuxen så ofta. Och det där gick det inte bara att vända på sen och börja leka med dockor t.ex. Gud. Det var stört omöjligt. Jag vet inte hur dom andra flickorna gjorde, men jag kunde inte det.

Att leka med dockor och låtsas att jag hade barn, intresserade mig ändå inte ett dugg. Jag passade ju barn nästan jämt. Och vem sjutton tyckte det var kul att låtsas att man diskade och skurade golv, jag diskade ju jättediskar och skurade golv hemma nästan varje dag. Det var väl inget kul tyckte jag. Nä, jag tyckte om att gunga, klättra och springa jag, och att sitta och titta på när någon skapade något med sina händer.
Dessutom blev jag besvärad av flickor med pipiga röster, eller som sprang omkring och skrek med så höga röster så att det skar i öronen. Vad skrek dom så för Gud?
Nä, då var det mer intressant att titta på när dom andra lekte. Jag kunde sitta på gården och se hur dom liknade sina mammor och jag försökte lista ut vad dom skulle göra därnäst. Och till slut hade jag blivit riktigt träffsäker; både vad gällde barnen på gården och alla ”sonskorna” i både gat och gårdshus. Det var så jag lärde mig att ”se” Gud. Det hände att jag nämnde något om det till mamma. Men hon sa alltid till på skarpen då och sa; ”Vad är det för otyg du håller på med jänta”. Till slut lärde jag mig att inte yppa ett ord om att jag kunde se saker hända i förväg.

Ibland kom det gårdsstrykare in på vår gård för att mucka gräl. Det var granngårdarnas ungar som hade tråkigt. Ja när det blivit så tråkigt att till och med ”sonskornas” döttrars hysteriska skrikande och tjattrande byttes ut mot suckade, då var det riktigt tråkigt.
Det var vid sådana tillfällen som vi brukade utmana varandras gårdar i regelrätta gårdskrig. Då gällde det gårdens heder. Då försvarade vi varandra på vår gård. Och fanns det några oförrätter oss emellan, så var dom glömda när krigen bröt ut. Det är inte klokt vad vi slogs Gud.

Mammorna påverkades av dom där krigen dom också. Och det var inte helt ovanligt att ”sonskorna” från vår gård gick till andra gårdar och krigade med ord och höjda nävar på mammavis till ”sonskorna” som bodde på andra bakgårdar. Och vi ungar följde med och beundrade och höll styvt på vårat gårdsfolk. Andra gånger kom ”sonskor” från andra gårdar, följt av deras ungar, till vår bakgård med kärringnävar i luften och hucklen på sned
Gud, det är makalöst vad mammor kan skälla när dom skall försvara hedern för sina barn. Vi ungar var omåttligt stolta över dom. Men det brukade stå helt klart för oss, att dom inte var lika stolta över oss när kriget sinat ut. Ofta åkte vi in i ett fläng när krigandet var över; var unge upp till sitt. Då brukade vi ungar sätta oss vid eller i fönstren och signalera till varandra om striden som just varit. Själv brukade jag sitta bakom den tjocka gardinen i sovrumsfönstret och signalera. Och det är märkligt Gud, vi visste allihop vad alla signaler betydde. Det var som om vi barn hade ett hemligt språk där inga ord behövdes.