Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Trollgubben i norrland, och mamma går till en spåkärring och vips så var alla ”sonskor” synska.

Många var dom kvällar då jag låg i min säng i hallen och hörde om alla spöken, gastar och allt annat övernaturligt som fanns, och kanske finns än idag. Och genom att ligga och lyssna, så fick jag på sätt och vis en gedigen utbildning i trolldom. Jag vet inte vad Du tycker om det Gud, men det var bara så då? Att ibland avhandlades det saker som hörde det övernaturliga till, och ibland tasslades det om folk. Tasslet om folk gick det inte att hålla liv i så länge. Men en gammal avrättningsplats i norrland full med spöken, en klok gubbe som kunde bota eller en spåkärring som kunde tala om hur allt skulle bli i framtiden, det höll timme efter timme, kväll efter kväll. Och det var jag glad för, för vem sjutton ville ligga och lyssna till vad ”alkolisten”, ”sonskorna” eller deras karlar hade sagt eller gjort en hel kväll. Jo förresten Gud, lite nyheter var det bra att få utifall jag varit borta från gården och det hänt något nytt. Annars var det som pappa brukade säga ibland ”Jag känner min hund på håren” Jag kände väl inte ”sonskorna på håren” men jag visste vilket virke var och en av dom var av.
Nä, den enda av alla som bodde i våra hus som var intressant att lyssna något tassel om, någon längre stund, var ”horan”. Därför att hennes liv var höljt i dunkel och gömt bakom en röd lampa och fördragna gardiner. Hon var helt enkelt inte en vanlig ”sonska”

En kväll satt några ”sonskor” i finrummet med mamma och pratade. Mamma berättade om att min lillasyster, som hade fötts med svår astma blivit botad av en klok gubbe uppe i norrland. Jag mindes då och kommer än ihåg det där. Vi var uppe hos farmor när dom åkte iväg med henne. Hon var fortfarande en liten baby då. Farmor följde med, för hon visste i vilken avkrok i skogen som gubben hade sin stuga och höll till. Jag kommer ihåg hur farmor berättade hur anlitad han var och att många hade blivit friska sen dom varit hos honom. Och det konstiga var Gud, att min syster i stort sett blev av med sin astma efter besöket hos trollgubben.
Efter att gubben hade trollat med min syster, så hade dom också fått veta lite om framtiden för samma peng. Det talades det länge om.

Det där med att få veta lite om sin framtid satte igång både ”sonskorna” och mamma den där kvällen. Och jag hörde hur rösterna sänktes nästan till viskningar, och hur kaffekopparna klirrade och klappade på ett nytt sätt mot kaffefaten. Jag tyckte till och med att elden i kakelugnen tog ny fart och sprakade högre och slängde ännu starkare brassken än tidigare.
När röster bytte tonlägen eller förändrades på något sätt så spetsade jag alltid öronen till det yttersta. Jag hade lärt mig att det oftast var då som något speciellt avhandlades. Och den kvällen var en sån kväll.
Jag brukade inte tycka om att ligga med huvudet emot finrummet. Jag ville ligga med huvudet åt andra håller så att jag kunde se in i finrummet. Då behövde jag inte överraskas av några av de gastar och spöken som omtalades ibland. Men den kvällen vände jag tyst på mig och lade mig åt andra hållet. Då hörde jag, dom skulle gå och spå sig.
När jag låg där for en tanke genom mitt huvud, undrar om pappa tycker om det här. Men så tänkte jag att han talade ju själv jämt om spöken och sånt själv. Och hade han inte varit med när dom åkte till trollgubben i norrland? Jag kom fram till att det nog var OK, men riktigt säker var jag inte. Och mitt i alla spännande tankar tyckte jag att det var tur att han var bortrest just då; för säkerhets skull. Och så funderade jag mellan pappatankar och viskningarna och utropen från vardagsrummet; Vart skulle dom hitta en trollgubbe eller spåkärring i Stockholm?

Men dom hittade flera stycken Gud. Och en dag gick mamma och en av ”sonskorna” till en av dom. Det var en spåkärring som inte bodde allt för långt bort från oss. Jag passade mina syskon och ”sonskans” ungar också. Hu Gud, vilken hög med ungar. Men jag stängde i allihop i sovrummet och satte mig vid fönstret och funderade över om mamma kanske skulle få reda på något hemskt. För sånt hade jag hört talas om.

När dom kom tillbaka sprang alla ”sonskor” från gat och gårdshus upp till oss. Alla måste tvunget få veta vad som blivit sagt. Mamma och ”sonskan” som följt med, stod som i något slags heligt och förklarat tillstånd och såg fånigt hemliga ut, medan ”sonskorna” strömmade in i vår lägenhet. Mammas blick var som lite ”bortom” på något vis. Det var ”följesonskans” blick också. Men det tyckte jag inte var så konstigt. För det visste jag ju sen förut att hon var ganska så ordentligt ”bortom” för det mesta; även till vardags.
Vi ungar stod knäpp tysta med stora ögon bland hucklen, förkläden och stora ”sonska” rumpor i spräckliga klänningstyg.

Så åkte alla ungar ut på gården. Mamma sa inte ett ljud om att sovrummet såg ut som ett slagfält, med kojor av gamla tunga täcken och yllefiltar överallt. Det gjorde alltihop än mer mystiskt. Hon brukade ju alltid säga, ”Nu har ni ställt till det, ta och fli upp jänta” men hon sa inte det den där gången. Utan det var bara ut med oss.
Nej, jag fick inte veta något då, men sen kvällar igenom fick jag veta allt. För från den dagen sprang alla ”sonskor” till spåkärringen. Ja dom blev så till sig, att dom själva började spå i kaffesump och kort. Tobakshandlarn sålde brydd alla kortlekar han hade i ett nafs.
Sen satt ”sonskor” i alla lägenheter och spådde varandra i både det som var gammalt och det som skulle komma. Ja Gud, helt plötsligt var varenda ”sonska” synsk i våra hus.