Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Mobbare är som Hitler, och Du Gud kommer att få förklara en hel del; var så säker.

Jag älskade att lära mig saker. Överallt fann jag källor till kunskap, både i böcker och i egen hög person på plats; utom i skolan.
Skoltimmarna var en fruktansvärd tortyr tyckte jag. Inte nog med att man måste sitta stilla, man var också tvungen att lära sig saker som jag inte för mitt liv kunde begripa vad det skulle vara bra till. Och skolböckerna, ja dom var jag säker på att vuxna hade hittat på för att vi skulle lära oss, att skolan inte var en nöjesplats, utan ett nödvändigt ont. Men värst av allt var alla elaka ungar Gud.

Vi som var fattigungar hade det inte lätt. Vi gick i slitna kläder, ofta ärvda eller skänkta och med nedgångna skor. Medan rikemansungarna kom i fina nya kläder och alltid i glänsande skor i senaste snitt. Till deras fina kläder trodde dom att det kom en slags rättighet att hata oss och slå oss som hade det sämre. Och jag som fajtades tillbaka blev naturligt en måltavla för ungar som kom i flock. Såg Du det Gud? Såg Du dessa äckliga varelser som fick sin näring genom att slå och förnedra andra?
Ja min åsikt om mobbare är att dom är att jämställa med Hitler. Han slog och försökte utplåna människor han med, för att hans egen person var så förkrympt. Och det är precis samma sak med barn och vuxna som mobbar tycker jag. Kanske det finns ett försvar för barn. Men jag har svårt att se det. Mina känslor skymmer alla tänkbara försvar.
Idag heter det misshandel och mobbing Gud. Men på den tiden hette det inte det. Jag vet inte om just ordet mobbing var uppfunnet på den tiden. Men det var det det var Gud; misshandel och mobbing.. Och nu när jag är äldre kan jag inte förstå att inte Du gav oss fattigungar ett handtag. Men det gjorde Du aldrig.

Jag lärde känna Dig genom diktarna. Och kanske det är så som det står i Nils Ferlins dikt: ”Kanske hör dessa hjälplösa ej hans rike till” Det kändes som om det var så då. Då när jag läste den dikten första gången. Det står också i dikten att Du ingenting sagt eller förklarat i den dikten. Men det kan Du vara säker på Gud, att Du kommer få förklara en hel del för mig om vi ses i Din himmel. Ja jag sträcker mig så långt så att jag säger som jag sa när jag var barn och ville ge styrka åt något jag sa: ”Det kan du slå Dig i backen på”

Jag som övat mig i att slåss, slogs tillbaka allt jag kunde. Och ju mer jag fick öva, ju fler fajter vann jag på skolgården. Jag hade ju dessutom lärt mig att ge en rak höger. Gud såg Du vilka pärlor jag gav dom ibland. Det där med en rak höger hade jag sett boxarna ge varandra när jag fick följa med min morfar på boxning. Det fick jag nytta av Gud. Men det ledde ju också till att det var jag som oftast hamnade i rektorns rum. För det var så Gud, att alla lärarna och de andra vuxna i skolan på något sätt höll rikemansungarna bakom ryggen.

Gud vad orättvisa dom var. Och jag vet inte hur många gånger jag kom hem med den där hemska anteckningsboken till mamma som rektorn eller fröken skrivit i. Den fick man bara med sig hem om det fanns något negativt att förmedla till föräldrarna. Och för att man i skolan skulle vara säker på att föräldrarna fick veta vilken hemsk unge dom hade, så skulle dom skriva under anmärkningen med sitt namn.
Ja Du såg ju Gud. Jag hade med den där anteckningsboken nästan jämt. Och rektorn, han måste ha varit knäpp, han fattade ingenting. Han sa till mig att flickor inte slogs. Men vad skulle jag göra då? Jag var ju tvungen att försvara mig. Det var ju det jag gjorde.
Senare när jag blev vuxen, ganska långt upp i åren, skaffade jag mig ett bra försvar. Jag började med karate. Själv tyckte jag att det gick lite segt och inte hade rätt tempo. Därför bytte jag till ninjutsu när Munhte tog hit den kampsporten hit till Sverige. Ja där var det ett sånt tempo och hade en sån agenda, att just den här grenen av kampsport inte fick vara med i budoorganisationen. Nu vet jag inte hur det är med det.

Den enda som var riktigt snäll på skolan var vaktmästaren, en allt i allo som höll till i ett av bostadshusen. In till honom brukade jag smita ibland och sitta och titta på när han monterade eller lagade något. Han var så bra tyckte jag. Men det bästa var att han inte frågade så mycket. Jag kände på något sätt att han förstod. Istället för frågor kunde jag få hämta något verktyg eller hjälpa honom att hålla i något som han inte kunde klara ut själv. Jag kände mig så nyttig och viktig då Gud. Och mina stunder hos honom i skolan är de enda stunder som jag tänker på med ett leende på läpparna.

Senare skulle jag finna min egen lösning på problemet i skolan. Jag gick helt enkelt inte dit. Jag gav mig ur på långfärda upptäcksvandringar i Stockholm i stället. Det enda som var lite läskigt med det var när jag kom hem till mamma. Men det var hyfsat säkert eftersom vi inte hade telefon. Och då kunde inte någon ringa från skolan. Men det är klart, nu och då åkte jag dit. Och då var inte mamma glad. Ibland såg hon strängt på mig när det var skoldags, och skickade iväg med orden; ”Nu går du till skolan jänta, och så kommer du direkt hem sen”.
Ja hem gick jag som jag skulle. Men jag tog mig oftare och oftare runt i stan och lärde känna varenda vrå av vår gamla vackra huvudstad; mitt Stockholm.

Ja jag var tvungen att kämpa mig igen min barndom. Men det kan jag säga Dig Gud utan minsta tvekan. Jag ångrar inte en enda höger jag gav. Inte det minsta.
..................................................................................................

För allt som är blint och vilset och vint i världen och skackt
Har jag ställt några frågor för vinden, Gud har ingenting sagt
Han har ingenting sagt och förklarat, blott tegat still
Kanske hör dessa hjälplösa ej hans rike till
Men allt som är blint och vilset, och vint i världen och skackt
Det lever dock - skrämmer oss inte
Som guld och makt

Nils Ferlin