Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Det bodde en ensam farbror i gathuset. Undrar om någon mer än jag minns honom?

Så här i natten när jag tänker på min barndoms gata, så minns jag den gamla mannen. Han bodde i gathuset, i en av de mindre lägenheterna. Han var en liten, mager märklig gammal farbror. Han var nästan som en liten gråhårig hustomte med djupt fårat ansikte, grå skäggstubb och blå lite sorgsna ögon.
Han gick alltid runt med en avlång varukorg i hyvlat trä på armen. Han använde den när han utförde sina olika ärenden. Jag tror aldrig jag såg honom någon gång utan sin korg, förutom när han gick ut med sina sopor. Och det gjorde han väldigt sällan. Denna hans korg råkar jag av en händelse ha i min ägo. Och det är jag glad för idag. Jag tänker på den som farbrorns korg, därför att jag inte vet vad han hette. Jag tror inte att någon visste det. Han var namnlös på något vis.

Han gick alltid klädd i undertröja, skjorta i flanell, mörkbruna byxor, en grå kavaj som var på tok för stor, raggsockor och tofflor. Det spelade inte någon roll om det var vinter eller sommar, han hade alltid samma kläder, och han hade aldrig något annat på fötterna än raggsockorna och tofflorna. Det enda som förändrades i klädväg var att han bytte sin kavaj mot en mörk halvlång jacka i något grovt material om vintern; också den för stor, och satte en hatt på huvudet och en halsduk om halsen. Minns Du honom också Gud? Eller är det bara jag som minns honom?

Han pratade aldrig med någon, utan tassade runt med sin korg utan att någonsin göra något väsen av sig. Aldrig kom någon för att besöka honom. Inte verkade det som om han själv besökte någon heller. Han bara fanns där så tyst och på sätt och vis osynlig.
Jag brukade följa honom med blicken när han kom lite hasande med sopor över gården. När jag mötte honom i trappan i gathuset så gick jag alltid ut en bit så att han fick passera. Han höll sig alltid i trästången, och tittade ner i trappen som om han var rädd för att falla. Aldrig en enda gång sa vi hej till varandra. Vi bara såg hastigt på varandra utan att säga ett ord.

Varje dag gick han runt i parkerna och plockade tomglas och varje dag köpte han pilsner med sig hem. Jag minns ännu hur det klirrade av glasen i korgen när han kom och när han gick.
Ingen pratade med honom. Utan han fick vara ifred, för det förstod alla att det ville han vara. Ville han det Gud? Han verkade så övergiven. En övergivenhet som jag känner igen.
Aldrig hörde jag någon tala illa om den gamla mannen. Men det talades lite om honom ibland. Och det ryktades om att han var väldigt rik. Det visade sig också vara sant när han dog, att han hade haft en förmögenhet hemma. Men vad hade hans förmögenhet gett honom?

Jag kommer ihåg hur vi stod och tittade på när hans lägenhet tömdes. Det luktade hemskt illa och hela lägenheten var full av bråte och tidningar. Han hade samlat och sparat på saker i hela sitt liv. Men hur mycket han än hade samlat så hade han levt ensam, och ensam dog han också.
Gud, hade han verkligen inte en enda människa som brydde sig om honom? Och varför sa jag aldrig hej till honom? Kanske hade det gjort en väldig skillnad i hans liv. Kanske det hade gjort skillnad i mitt liv också.
När jag tänker tillbaka på min barndom så minns jag honom så väl. Är det ingen annan än jag som minns honom Gud?

Jag ville skriva det här enkla brevet för att hedra honom lite grand. Visa för hela världen att jag, jag minns honom. Även om ingen annan gör det, så gör jag det.
Ensamheten är många människors följeslagare. Det, det gör mig väldigt ledsen. Ja, det gör det. Är det Du Gud som ställt det så här?