![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Vi flyttar in i gathuset, hela lägenheten var sned och vind, och pappa mätte lyckligt alla vinklar.
Det fanns ingen kakelugn i mitt rum. Men det fanns ett fönster mot gården med en ordentlig nisch att sitta i. Gud vilken utsikt jag hade fått. Jag såg in till varenda en som bodde i gårdshuset; både på den högra och på den vänstra sidan. Och så hade jag kommit några våningar närmare himlens stjärnor. Idag skulle jag uttrycka det som så att jag hade fått plats på första parkett. Jag hade fått ”ett fönster men utsikt”. Det enda som kändes lite ledsamt var att jag inte längre kunde se ”horans” mystiska lägenhet och hennes vackra röda lampa. Men jag hade fått en annan vy i stället, dels gårdshuset och dels gathuset på andra sidan gatan. Där satt jag många nätter och lärde känna alla dom som bodde där. Ja, jag visste mer om dom flesta än någon annan i våra hus. Från att ha bott i en hall hade jag fått ett eget rum. Det var en stor händelse för mig. Det enda som jag inte riktigt gillade var att finrummet låg längst bort till vänster i korridoren, mot gatan. Jag skulle inte kunna höra ett jota om gastar och spöken eller om huvudlösa män på gamla avrättningsplatser i norrland från min säng mer. Inte heller skulle jag kunna höra något ”sonskt” tisseltassel så där naturligt. Men som tur var så var jag en hejare på att kunna smyga Gud. Mitt rum hade lite konstiga vinklar. Det enda
som var rakt var ena väggen där sängen stod och väggen
ut mot gården där fönstret satt. I övrigt verkade
det nästan som om det hade blivit en bit över när dom
byggde lägenheten. Men inte brydde jag mig om knepiga vinklar.
Inte ett dugg Gud. Vid dörren på väggen i mitt rum satt en liten låda utan lock eller dörrar. Däri fanns ett antal svarta knappar där det stod kök, rum 1 rum 2 osv. Ja det fanns en knapp för varje rum. Knapparna gick att vicka på och det knäppte när man tryckte in dom eller drog ut dom en bit. Det var finfolket som hade kallat på pigan en gång i tiden genom att markera från de rum de befann sig i, att pigan skulle komma. Pigan visste precis var hon skulle gå när en sån där knapp åkte ut. Men Du Gud, jag menar så stor var inte lägenheten. Obegripligt att dom var så lata de där rika. Och köket, rummet låg ju precis bredvid köket, hade dom rika inte mål i mun Gud? Alla rummen var i övrigt jättestora.
Och hallen tyckte jag var dubbel så lång och så bred
som i gamla lägenheten. Men kanske minns jag fel. Köket var också märkligt vinklat,
inte så där på gnälligt pappavis. Det var i stil
med mitt rum. Köksdelen måste också ha blivit över
på något vis. Jag har aldrig i mitt liv sett ett snedare
kök, vare sig då eller senare. Men det var stort och rymligt;
som ett riktigt bonnkök. Så vad spelade det för roll
att vinklarna pekade käpp rätt åt skogen. I köket fanns en svart gasspis och en gammal spis som man kunde vedelda i också. Vid sidan av spisarna låg en inbyggd vedlår. Den fyllde vedgubbarna ofta hos oss med ved. Fyra stora säckar fick det plats i låren till mammas stora glädje. Vid fönstret fanns en liten bänk för mathantering och en kran med en slask som såg ut som en djup hink. Men det hade vi ju haft i andra lägenheten också, så det var inte så märkvärdigt. Vid sidan därom vasken fanns ett skafferi i hörnan. Ett stort skafferi som man kunde gå in i. Det lustiga var bara det att det var format som en pilspets. Men köket var ju lite märkligt designat Gud, så det var inget att fästa sig vid. Bredvid skafferiet mitt emot spisarna ställde vi vårt köksbord; ett nytt, om än begagnat från något ställe, och till det våra gamla stolar och alla pallarna. Vilket fint kök jag tyckte att vi hade Gud. När man gick ut från köket kom
man ut till hallen. Direkt till vänster, nån meter och en
halv, låg vår vackra spegelytterdörr med stadigt lås.
Till höger låg alla rummen om var sida av hallen; alla med
vita spegeldörrar och vackra handtag. I alla rummen var det stuckatur
i taken på det mest konstfulla sätt. Det hade vi haft i gamla
lägenheten med, men allt var så fint mejslat och snidat överallt
i vårt nya palats. Ja jag var säker på att det var
Stockholms vackraste lägenhet. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||