![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Mina grannar var också mina närmaste, en pedofil gör hembesök. Häng dom i tasken på torgen. Jag var ett egensinnigt barn Gud. Jag ville inte ha människor mig för nära. Det störde mig i djupet av min själ när någon försökte truga sig på. Det var som om det pulserar ut vassa svarta pilar från mitt inre mot dem som sökte bana sig väg in i mina känslor. Vad sjutton skulle dom där att göra? Dessutom så såg jag. Jag såg i deras ögon. Speciellt tyckte jag illa om gamla gubbar som luktade snus. Detta till trots att min pappa snusade, men det var en annan femma Gud. Han var min pappa och jag litade på honom, likaså på min mamma och mina syskon; trots att vi höll på att slå ihjäl varandra dagligen. Att vara ett barn med den egenskapen, att kunna få vuxna att tappa ansiktet, innebar en del besvär för mig även om dom var kortvariga. Jag hade lärt mig att ett avslöjande ord eller en mening fick de flesta att dra sig tillbaka. Mamma var bekymrad över det där. Och det var inte ovanligt att jag fick mig en hurring med de tillhörande orden som jag känner så väl; ”skall du tilltala gammalt folk på det där sättet jänta”? Och det gamla folket såg nöjda och belåtna ut när mamma återupprättade ”gammat folks” heder och ära. Dom såg så nöjda ut. Men dom visste inte att det var jag som tagit hem segern Gud. Konstigt nog så kände jag aldrig
så för någon som bodde i vårt gat och gårdshus.
Alla som bodde där tillhörde mina närmaste på något
vis. Och vi kände varandra och varandras gränser för
våra liv. Så när ”sonskor” jagade mig på
gården för något jag gjort, så var inte det samma
sak som när en del besökare kom. En av de där snusluktande gubbarna var
gift med en nära släkting till oss, och dessutom bästa
kamrat med min pappa. Han hade jag sett från början att jag
skulle akta mig för. Jag kände och jag såg att något
var fel med honom. Jämt när han kom var jag frivillig barnvakt
och tog mina syskon och gick med dom till rummet längst bort i
lägenheten. Och jag släppte inte ut mina syskon därifrån
förrän snusgubben hade gått. Och mamma var så
glad över att jag var så snäll och följsam de där
gångerna. De där dagarna var jag kramig och kramade både
mamma och pappa. Jag sökte mina föräldrars skydd på
något vis. Så började snusgubben komma när pappa och mamma inte var hemma och jag var barnvakt. Gud vad rädd jag var. Och det skulle visa sig att jag hade haft rätt. Han tyckte om småjänter. Gud så jag kämpade emot gubben. Men han var för stark. Han låg inte med mig. Men han tryckte upp mig mot väggen i mitt rum och talade om var fin och stor jag hade blivit med han grävde i mina underbyxor. Jag hade inte en chans. Han var så stor och stark och jag var bara en liten jäntunge. Sen gick han alltid med orden att jag inte fick säga något till någon enda, för då skulle något hemskt hända mina föräldrar och mina syskon. Gud, vart var Du då? Hade du verkligen inte tid med en liten jäntunge som jag?
Flera gånger kom snusgubben tills jag äntligen lärde mig att alltid låsa dörren. Och mamma och pappa förstod inte varför jag jämt gick och kontrollerade att ytterdörren var låst. Vi hade ju aldrig haft dörren låst hemma hos oss, vare sig dag eller natt. Det hade ingen där jag bodde. Men nu låste jag allt som gick att låsas, och samtidigt låste sig något inom mig själv som inte hade varit låst förut. Än idag låser jag om mig. Och ibland går jag och kontrollerar för säkerhets skull att det är låst; även om jag vet att det är låst. Och jag kan inte tålas vid människor som luktar snus Gud. Det skulle dröja länge innan jag berättade för mamma vad som snusgubben hade gjort. Men mamma trodde mig inte. Hon ville inte tro att de fula farbröder hon alltid varnade mig för när jag var ute, faktiskt gjorde hembesök hos oss. ”Snusgubben som är så snäll” sa hon bara. Men hon fick en annan vaksamhet efter det. Jag förstod inte att det var skamligt för mammor om deras barn blev skändade utav män som hade lust och tyckte för småflickor. En lång tid efter snusbesöken fick
också pappa reda på vad som hänt. Och jag tänkte
att nu kommer pappa skära genitalierna med skrotum och allt av
snusgubben. För det hade pappa sagt att man skall göra med
karlar som inte kunde låta bli småjänter. Men han gjorde
aldrig det, därför att snusgubben hade fått cancer och
skulle dö. Han hade inte långt kvar att leva talades det
om. Och pappa tyckte att det var så synd om honom för att
han skulle dö i en hemsk sjukdom. Jag var helt övergiven och
sviken av alla människor. Min absoluta åsikt och önskan är
denna; att alla pedofiler skall hängas i tasken i en hög ställning
i varje stad. Där vill jag att dom skall hänga tills dom dör.
Och jag backar inte en bokstav på detta Gud. Icke en stavelse.
Istället står jag gärna till tjänst och hänger
dom högt. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||