Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Morfar var en fyllhund, och Cornelis Vreeswijk och jazzsångerskan jammade ofta hos mormor.

Jag såg inte min pappa full så många gånger i mitt liv, bara några gånger. Jag vet att han druckit mycket i sin ungdom och under sitt första äktenskap. Men inte när han var gift med mamma. Kanske han gjorde det när jag var riktigt liten, men det är i så fall inget jag minns Gud. Däremot tyckte han om att dricka några pilsner ibland. Men bjöd någon på brännvin så kunde han ta sig lite grand bara.

Morfar däremot drack gärna sprit. Mellan varven drog han iväg från mormor och söp sig stup full. Och mormors födelsedag brukade han alltid fira; utan mormor. Det kunde man vara säker på. Ofta satt han och söp med badmästaren på Centralbadet inne vid Drottninggatan. Badmästaren var nämligen också alkoholist.
Morfar brukade alltid komma till oss när han varit ute och festat. Han vågade inte gå hem till mormor direkt. Mormor var nämligen ett riktigt rivjärn när hon blev arg. Jisses vad hon kunde skälla. Hon var lite i stil med ””alkoholistens” ”sonska” i gårdshuset hos oss. Så det var inte undra på att han inte vågade gå hem när han varit ute och rumlat runt och supit upp nästan alla pengarna. Dessutom bodde vi ju inte så långt ifrån Drottninggatan. Det var ju också närmare till oss.

Själv litade jag aldrig på, eller tyckte något vidare om min morfar. Inte sen han slagit mig så illa med läderbältet på hotellrummet när jag var liten. Huva vilket kräk. Minnesbilden sitter som berget än idag Gud. Jag minns till och med att jag hade en röd klänning med blommor, och en docka med likadan klänning som jag. Den enda docka jag någonsin ägt. Kanske det var den händelsen och annan dockhändelse som gjort att jag vägrade befatta mig med dockor. Det kanske inte alls var för att jag fick passa ungar jämt. Ja det är inte så lätt att veta upphovet till alla ting Gud.
Nä för min del kunde morfar leva eller dö, Mig spelade det ingen roll. Men det fanns en nytta med honom när han kom och var full. Han gav oss pengar; om han hade några kvar.

Jag kan än se framför mig hur han satt och grät och snörvlade vid köksbordet som den värsta snorbyl, medan mamma gav honom mat och pappa försökte prata med honom. Men som alla fyllhundar var han inte mottaglig för något prat om vett och sans.
Det var då, innan han ätit och nyktrat till en smula som man skulle hålla sig framme. För då i den dimmiga och IQ befriade hjärnan fanns bara talet om vad synd det var om honom. Och som för att köpa vår förståelse över sitt eländiga liv, som han tyckte att han hade, gav han oss pengar. Det gällde att vara kvick, för pappa gillade inte det där, kanske några småslantar gick an, men inga sedlar. Men jag hade lärt mig precis hur och exakt när som det gick bra. Jag fick många sedlar som han stack i min hand; ända upp till hundra kronorssedlar ibland. De pengarna gömde jag noga Gud.
Som tur var mindes morfar aldrig hur mycket pengar han givit bort. Till det hade han varit för full för och det var bra tycker jag. För jag är säker på att han krävt dom tillbaka om han vetat om hur mycket...
När morfar hade ätit, ordnades det alltid med en droska till honom så att han kunde åka hem till en ilsken mormor. Hahaha. Men inte hjälpte det med en ilsken mormor. Morfar tyckte om att snusa på hembränt eller 75:orna från systembolaget. Det slutade han aldrig med, det bara var så Gud.

Där mormor och morfar bodde, bodde också en annan släkting till oss. Det var en tjusig kvinna som sjöng jazz och jammade med killarna på Nalen. Vilken stämma hon hade Gud. Inte för att jag hörde henne på Nalen, men jag hörde henne hos mormor.
Hon tyckte som morfar om att ta ett glas. Och ibland hände det att hon satt och tog några glas med morfar när vi var där. Vi var ju ofta hos mormor när det skulle firas högtider som advent, Lucia och jul och sånt där; men ibland var vi bara där ändå.

Vid högtider fanns det ofta nubbe på bordet. Och var jazzbruden där då, så sjöng och spelade hon på gitarr för oss. Det var en gudomlig röst hon hade Gud. Och det var härligt att lyssna tills morfar kommit lite i gasen och började sjunga gamla fasansfulla tragiska gammelvisor från sin barndom med en förskräcklig stämma. Ja, han blev så inspirerad av jazzbruden så han kunde inte hålla sig Gud. Och det var inte lätt att få tyst på honom när han bölande sjöng om död och elände. Ja hu Gud. Morfar kunde verkligen ta död på varje positiv känsla.

Senare skulle jag få träffa lite kändisar hos mormor. Jazzsångerskan kom nämligen att kila stadigt med en ung Cornelis Vreeswijk. Och då och då satt vi i mormors finrum och lyssnade på jazzsångerskan och Cornelis, och däremellan morfar som också ville visa att han kunde. Men morfar brukade dricka sig full så snabbt, att han bara var att putta i säng som tur var. Och man visste ungefär när det var dags för morfar att sussa. Det var när han brölande började sjunga.
Sen kunde jazzsångerskan och Cornelis jamma vidare och dricka. För varken jazzbruden eller Cornelis spottade i glasen skall jag säga. Ja till och med mormor kunde dricka lite; och mamma med. Mamma som inte drack sprit. Men visorna och den svängiga jazzen skapade nya förutsättningar.

Det kom många andra musikanter i sällskap med jazzsångerskan som hängde på Nalen under den där tiden hem till mormor. Men det kan vi tala om en annan gång Gud. Själv skulle jag komma att kila stadigt ett tag med en av de stora killarna när jag blivit vuxen. Men det kan vi ta en annan gång; om jag överhuvudtaget vill skicka ut mitt hjärta i cyberrymden. Det får vi allt se Gud hur jag gör med det.