![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Jag bär en känsla som av stora vatten inom mig. Men jag har också fått en känsla för det briljanta. God morgon Gud. När jag tänker på
min barndom så tänker jag på den som en bra barndom.
Jag hade en familj med många syskon och en mamma och pappa. Vi
hade ingen lyx, men vi hade mat och kläder. Vi hade en bostad och
vi hade bra grannar; vi hade varandra. Idag kanske människor förfasar sig när jag berättar, men det är inte så mycket att förfasa sig över egentligen. Min barndom var en bra barndom Jag skulle inte vilja byta ut den mot någon annans. Kanske jag skulle ha velat vara mindre fundersam och mindre butter som barn; och som vuxen också. Det är väl det enda som jag skulle ha velat ha annorlunda, tillsammans med mina första sex månader förstås. Men det går inte att gå tillbaka i tiden och förändra något i tiden som flyktat. Min fundersamma och betraktande läggning är en del av mig. Och mina svårigheter att ingå i grupperingar av olika slag, är också en del av mig. Jag vill ju inte ha vem som helst nära inpå livet för att slippa vara ensam. Det är sån här jag är och har blivit Gud. Ja Du Gud, Du skapade dagar i mitt liv som gjorde
mig till en udda kvinna, ingen dussinmänniska eller gruppmänniska.
Det har stora fördelar, men det är klart, det har sina märkligheter
också. Inget döljer jag för mig själv
som många människor gör. Jag orkar bära mitt liv
och jag orkar gå de vägar som är öppna för
mig. De vägar och stigar som är stängda bemödar
jag mig inte om att försöka vandra. Jag har ju sett hur illa
det gått för människor som forcerat gränser till
områden som inte var ämnade för dom. Jag har sett hur
människor kämpat för att komma ut ur de skogar som inte
var avsedda för dom, men som fångats av dess svarta djupa
rötter och inte nu kommer loss. Nej Gud, jag vill ha min frihet att vandra. Jag vill inte snärjas av vildskogens rötter eller bli sittande som en fången burfågel; vingklippt, utan att kunna flyga. Jag vill ha friheten att vandra mellan himmel och jord. Jag vill kunna vandra ut på vintergators skimrande hemligheter. Och jag vill kunna se bort mot grannens fönster och följa en rörelse i den sena kvällen innan alla går till vila. Jag har nära till både tårar
och skratt. Min humor är inte att ta miste på. Och jag kan
se det dråpliga i den lyckligaste omständighet ibland om
så vara. Men jag kan också se glänsande ädelstenar
i alla färger i den mest olyckliga människas blick.
|
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||