Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Konstnär Sofia

Känslor som av ödehus, vargen och en örns breda vingspann.

God morgon Gud. Det måste finnas mycket av gemenskap och känslor av tillhörighet i himlen. Ja jag har i alla fall uppfattat att det är så. Och för Dig som besjungs av miljontals änglar måste den känslan vara extra påtagligt. Eller kan Du också känna den där känslan av ensamhet och ödslighet? Så där som om man befinner sig i ett ödehus långt borta från alla andra, trots att man kan se och höra varenda en i ens närhet.

Undrar hur många barn som känner så idag Gud? Undrar hur många barn det är som bär den där ödehuskänslan inom sig, men inte kan eller får visa den? Hur många barn och ungdomar har stängt in sin övergivna gråt för att den inte längre kan finna en väg ut?
Gud, Du måste hjälpa dom. Jag om någon, vet hur den där sorgesamma och uppgivna känslan kan kännas. Jag var ju själv ett sånt barn. Och jag har burit den där ödsliga känslan med mig genom hela mitt liv; intill denna dag. Den vill liksom inte lämna mig ifred.
Därför ber jag Dig Gud; lyft barnen och de unga männen och kvinnorna, ut och bort från ödehusen. Låt dom slippa bära denna känsla av sorg genom sina liv.

Ja jag var ett sånt barn. Kanske det var och är därför som jag alltid känt igen mig själv i statyn av Strindberg i Tegnérlunden; så tyngd av tankemöda och melankoliskt svårmod.

Som liten jäntunge läste jag mycket och jag målade ännu mer. Jag ritade inte och målade som de andra ungarna. Jag uttryckte alltid mina händers skapelser i styckeverk och i symboler. Såg Du Gud? Ja jag vet i alla fall det, att en del andra såg något i mina bilder. Jag vet inte vad, men något såg dom. Vad var det dom kände igen i mina bilder Gud?

Ofta vandrade mina bilder iväg med någon besökare som blivit ”förtjust”. Det var mamma som tyckte att det inte spelade någon roll för mig om hon gav bort några papper med färg på. Mamma sa bara; ”Men jänta, du kan ju rita och måla nya, det är ju bara några figurer på ett ark”.
Mamma förstod inte att hon gav bort små bitar av mig. Ingen förstod, att när dom tog mina bilder, så tog dom en del från mitt inre med sig när dom gick. Ingen förstod sånt på den tiden Gud. Därför har jag aldrig låtit någon skugga falla över min mamma för det sen jag blivit vuxen. Hon visste inte att dom där bilderna betydde mycket för mig.

Idag kan jag nästan inte skiljas från mina tavlor. Dom är inga mästerverk Gud. Det vet jag. Men dom bygger på samma sak som när jag var en liten jäntunge; mina djupaste känslor. Och hade jag fått gå i konstskola och fått lära mig att måla, ja då… Men nu blev det inte så. Vem tänkte på sånt när jag var barn?

Jag har alltid gestaltat människor som djur för mitt inre och i mina tankar. Jag speglar deras personligheter i det vilda. Det jag ser. Och sen jag läst en bok om vargar som barn, förstod jag.. Människan var till stora stycken som vargen. Flockbeteendet blev så tydligt för mig. Varför vet jag inte? Jag var ju bara en liten jänta. Men jag såg det Gud. Jag såg flocken. Och jag, jag var så väl bekant med vargen som vandrade ensam mellan alla flockars revir.
Min kärlek till ensamvargen och till den högt flygande örnen och de andra rovfåglarna kom mig så nära. Ja jag vandrar ofta än med ensamvargen och flyger ofta med rovfåglarna. Helst flyger jag med havsörnen och dess imponerade vingspann.

Tavlan ovan gestaltar inte ensamvargen. Den gestaltar på ena sidan flockvargen som slagit ett byte. Flocken vaktar sitt byte genom att stå på bytet, som gestaltas som ett berg. Bytet är en kvinna. Den liggande kvinnan döljer sitt ansikte och sin gråt med sin ena arm. Och vattnet du ser är inte en sjö eller ett innanhav. Utan det är kvinnans alla tårar genom sekler som flytt. På andra sidan står en kvinna. Det är den liggande kvinnans själ, och som flockvargen vädrar och trängtar efter. Men dom kan inte nå henne där. Dom kan inte komma henne närmare än hennes fysiska kropp.
I handen håller hon ett ljus. Det ljuset är hennes hopp. Och örnen som finns där med henne är hennes skydd och värn. Örnen följer den kvinnan överallt; i all tid.
Tavlan innehåller mycket mer beskrivet i symbolik. Men jag tänker inte ens berätta det för Dig Gud. Och om det är så att Du vet, då vill jag att Du låter det för evig tid vara Din och min hemlighet. Ja så vill jag ha det Gud. Gör inte som mamma gjorde i oförstånd. När hon gav bort mina bilder till flockvargar.

Ibland när människor säger att man skall akta sig för vargen. Ja tänk, då vet jag precis vad det är dom talar om Gud.