Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Om du med din röda vackra lampa läser det här, så önskar jag speciellt just dig en God Jul.

När jag var liten flickunge upplevde jag det som om något märkvärdigt skulle hända vid jularna. Det var som om en dimma av mystik och hemligheter sänkte sig ner över både hus och hem.
I skolan hade fröken pratat om julens välsignelse så ihärdigt, så att jag nästan trodde att själva välsignelsen själv skulle kliva in genom dörrarna i egen hög person på julekvällen. Ja minns Du Gud? Ja så var det varje år när höstterminen skulle ge plats för julens ledighet i december månad som jag minns det hela.
Den orgelspelande religiösa fröken som vi hade haft, hon hade varit allra ivrigast att förmedla julens budskap. Och lyssnade vi inte noga, utan fnittrade eller gjorde något annat. Så kunde det där välsignelsetalet förvandlas till en förskräcklig utskällning och en stund i skamvrån. Gud vad jag kände till varje centimeter i den där vrån; genom alla mina skolår. Jag hade en förmåga att säga saker eller fråga saker som blev för mycket för de stackars fröknarna. Ibland funderade jag över hur lätt fröknar kunde förvandlas från heligheten själv till ett förskräckligt drakblod; på bara ett ögonblick.

Hemma hos oss gick vi väl inte runt och välsignade precis. Men det kändes så hemtrevligt när mamma började pyssla inför julen. Hon hade pippi på att hänga upp saker i taket. Såg Du de där jätte girlangerna hon hängde upp i kors överallt Gud? Dom var i julrött och julgrönt. Jo, nog tyckte jag det var fint allt. Men så många och överallt.
I mellan fönstren lade hon bomull i vågor. Sen satte hon tomtar och troll på bomullen. Det var väl menat som snö det där med bomullen. Men det fanns ju snö när jag var liten. Ja, det är så jag minns min barndoms årstider, att alla var på rätt plats och i rätt tid. Så är det inte nu längre Gud. Ibland är jag faktiskt inte riktigt säker på vilken årstid det är egentligen längre

Vid jul hände det något med allt folk i både skolan, vårt gathus och gårdshus. Fröknar blev heligare och ”sonskorna” blev hemlighetsfullare än vanligt. Ja jag fick anstränga mig till det yttersta för att få kläm på vad som pågick hos alla. Då blev mitt fönster viktigare än till vardags. Därifrån kunde jag se hur det styrdes och ställdes med både bak, kok och ett och annat paket. Det var ju så på den tiden, att hände det något, så var oftast köket platsen för det som hände. Och jag min lycksaliga unge såg ju in i nästan allas kök i huset mittemot. Nej kanske inte när vi bodde i gårdshuset på tvåan. Men jag gjorde det när vi bodde i gathuset.

Överallt bakade ”sonskor” olika slags bröd, och gubbar som var hemma fick smäll på fingrarna i kapp med bakgårdsungarna när dom nallade av julens härligheter. Ja, jag tror inte att det fanns någon annan tid som var så fyll med fingersmäll och puttande på både karlar och barn som i julens tid. Det hörde liksom till julens fröjder på något vis.
Också mamma bakade. Det luktade så gott när hon stod där med pepparkaksdeg och alla möjliga andra degar. Pepparkaksdegen var finast; så brun och grann så man nästan blev förtrollad av den. Men mest förtrollad blev jag av att få äta av mammas nygräddade pepparkakor. Och min mamma bakade absolut dom godaste. Det håller jag styvt på än. Precis som då, när vi ungar slogs om våra mödrars heder och vilkens mamma som bakade bäst.

När knäckkoket satts på, var det som om det gått en signal mellan alla ”sonskor” Alla kokade knäck samtidigt. Och jag kan ännu förnimma den där doften av kokande knäck och hackade nötter som spred sig i både trapphus och ute på gården. Vilken mammig doft det där var och är. Den går liksom aldrig över i något annat än mammig doft.
Mamma som alltid tyckt att jag var stor nog att hjälpa till, skickade antingen ut mig på gården som barnvakt till mina syskon, eller så hamnade jag vid spisen för att röra om i knäckgrytan. Gud, vilken tid det tog med det där knäckkoket. Mamma tyckte inte att jag skulle gnälla över det, jag ville ju äta knäck sedan när det var dags för den tyckte hon. Och det hade hon ju rätt i. Men fy bubblan för att vara en liten unge och röra i knäckgrytan.

Jag fick lära mig massor av saker till jularna. En sak av dom var att aldrig köra ner fingret i vattenglaset med en sked knäck i innan det hade stelnat. Vet inte varför jag inte lärde mig det första gången. Men det var som om knäckdoften gjorde mig lite glömsk faktiskt. Ja, flera gånger körde jag som barn ner fingret i kokhet knäck. Första gången minns jag särskilt tydligt. För där stod jag och skrek medan mamma spolade kallvatten på fingret och ställde frågan om och om igen; ”Har du blivit från vettet, skall du köra ner fingrarna i kokeknäcken jänta”?
Min lillebror tyckte att både mamma och jag tog i för mycket. Han kunde bara se fördelar med knäck på fingret direkt. Och det kan man nog; bara det är någon annans finger.
Efter den gången så blev min nagel för alla tider sned när den växt ut en bit. Och när jag ser den där brutna vinkeln på nageln när jag har långa naglar, så tänker jag på knäck Gud, hahaha. Gör Du det med?

Ja mamma stökade och stökade när det vankades jul. Precis som alla ”sonskorna” i husen. Och karlarna drack pilsner. Men det hette julpilser då. Många nubbar dracks också i hus och hem. Och ibland kunde man höra fyllen julesång av någon karl som blivit hänryckt av sup, jul och all välsignelse som skulle komma över vår värld. Och det förstod jag, att den där välsignelsen önskade sig alla. Och den kunde vi behöva i vårt fattigdoms elände; både i gathus och i gårdshus.

Nere hos ”horan” tror jag inte att det firades någon jul. Hennes röda lampa lyste som enda ljus i hennes fönster, när andra hade någon stjärna eller vacker ljusstake med stearinljus i sina. Ja så var det under hela tiden då hon bodde där jag bodde. Jag minns att jag tyckte synd henne, mer än vanligt då. Ja det gjorde jag hela tiden, men ännu mer till Jul. Om hon lever ännu, så hoppas jag att hon också har julljus i sina fönster nu.

Och skulle du mot all förmodan läsa det här, och känna igen beskrivningen på springungen från fordom och allt jag skriver om våra hus, bakgård och alla ”sonskor”. Så ta inte illa vid dig över att jag använder ett så oanständigt ord. Jag tyckte om dig och önskar speciellt dig en God Jul och ett Gott Nytt År.