Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

...

Julaftonskväll firade vi sällan hemma hos oss.

Julafton firade vi nästan aldrig hemma. Vi var hos farmor i norr eller hos mormor näravid. Men mest var vi hos mormor.
Gud så min gamla mormor kunde laga mat. Och så söt och trollaktig hon såg ut. Hon hade djupa fåror av rynkor i ansiktet; nästan som en upplöjd brunaktig åker i vågor. Hon hade pliriga ögon som en lappgumma och bar alltid huckle. Nej Gud, jag tror aldrig att jag såg min mormor utan huckle. Hon bar jämt förkläde över sin klänning som alltid var brokigt och hon verkade ständigt hålla en slev i näven. Hon var som om hon var tagen ur stora trollskogen på något vis; ständigt stekande och kokande.

Morfar var nu inte lika trolsk, han var bits och egoistisk. Om julaftons morgon tog han alltid sup i kaffet. Han gjorde som en lappkask. Han hällde upp lite kaffe, lade en siverpeng i botten som försvann i det svarta kaffet. Sen hällde han sup i koppen tills slanten kunde skönjas. Ganska tidigt brukade han sjunga gamla sorgesånger om hur eländigt och svårt livet kunde vara, medan han grät och skvalade. Jisses Gud, hade Karlén aldrig hört vanliga julsånger? Jag menar, så eländigt var det väl inte ändå.

Mormor gav honom mat att äta hela tiden så han inte skulle trilla av stolen i all julesorg. Men till slut tog lappsuparna och sillnubbarna ut sin rätt, och sällan satt han en hel julmiddag med oss andra. Han stöp ganska tidigt i säng i en djup snarkande sömn som ekade om sovrumsdörren var öppen.
Tacksamt minns jag hur min pappa tackade nej till alla supar och drack bara lite julpilsner; de flesta jular som jag minns idag. Ja, han tyckte att han fått nog av fyllans ömklighet, då innan han träffade min mamma.

Runt julebordet åts det gröt och lutad fisk, korvar och köttbullar, syltor och inlagda gurkor på alla möjliga sätt. Och där fanns sill och skinka. Ja julbordet hos mormor ledde till rena rama lyxfrosseriet. Vi blev så mätta så vi knappt orkade med någonting sen.

Inne i vardagsrummet stod granen. Mormor hade som vi sockerkristyrfigurer med påklistrade änglavingar och tomtar. Några fina sköra julkulor hängde spritt tillsammans med pepparkakshjärtan i röda band.
Mormor hade inga elektriska julgransljus. Hon hade små guldpläterade små ljusstakar som hon satt stearinljus i. Men bara fram på granen. Dom tände vi när vi satt i mormor och morfars finrum och drack kaffe eller must med pepparkakor. Det var då; när mormor tände granen som jag såg änglar stiga in till oss. Ja Gud, det måste ha varit änglar; så vackert tyckte jag att det var.

Varje jul gick min pappa ut i julekvällen för att köpa tidning. Och varje gång han hade gått så kom tomten. Jag tyckte så synd om min pappa många jular därför att han hade missat att självaste tomten varit där. Men sen när jag blev äldre förstod jag, och då kunde jag inte bärga mig tills det där tidningsköpet skulle till. Ja, då när jag visste, kunde jag bedjande be pappa att gå och köpa den där tidningen. Men han bara log mot mig då och såg så där pillemarisk ut som bara min pappa kunde göra.
Alla fick klappar, morfar med. Men dom fick han sent på kvällen när vi hade åkt hem igen, eller så fick han dom på morgonen. Jag tror aldrig jag hörde ett glatt julklappsutrop från morfar när han öppnade någon klapp. Men det gjorde nu inte så mycket.
Ja, alla fick klappar från mamma och pappa. Mormor och morfar lämnade också klappar. Det var fint tyckte jag. Även dom som var gäster som vi inte vetat om fick en klapp. Det var mormor som ordnat det så.

Mina klappar var aldrig dockor eller flickiga saker. Jag fick saker som verkligen passade min person. Men vad jag brukade få? Nej Gud, jag tänker inte berätta allt för himlens alla änglar, lite behåller jag allt för mig själv. Endast en enda sak skall jag nämna, och det var en gammal begagnad kälke jag fick en julaftons kväll. Den var min lycka i många många år. Och jag ber välsignelse över mina föräldrar för att dom förstod, att en springunge som jag, inte kunde leka med dockor, utan behövde tex en fräsig kälke att åka ner för Stockholms alla backar med.

Hemma hos oss igen, satte jag mig oftast i fönstret och såg ut över mina ”sonskors” hem och boningar. Det var av yttersta vikt för mig att alla såg ut att ha det som man skulle ha det på julaftons kväll. Sen satt jag där en stund och funderade över stjärnor, Jesusbarnet och livets alla andra märkvärdigheter innan jag gick till min säng för att sova. Ja, så kunde det lite enkelt gå till hos oss Gud. Såg Du oss om julekvällarna, då för så länge sen? Ja, jag tror att Du gjorde det minsann.