Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

Fruntimren lättar på trycket, horans röda lampa och fönstren stängs.

Om somrarna stod alla fönstren på vid gavel både i gathus och i gårdshus. Då kunde man höra samtalen runt middagsborden. Man hörde ljudet från gafflar och knivar mot porslin. Man kunde skilja på om det diskades kastruller eller om det rördes om i grytor. Ja om somrarna dansade alla ljuden ut från alla bostäderna och upplyste alla om vad alla pysslade med. Ja det var så öppet så att om någon av ”sonskorna” i gathuset sa något i sitt kök, så kunde någon av ”sonskorna” svara från sitt kök i gårdshuset.
Alla ord och ljud var som i en bubbla mellan husen, och studsade liksom fram och tillbaka mellan lägenheterna med vidöppna välputsade fönsterrutor. För välputsat var det.

Det där med välputsat av alla slag, var det något mystiskt med Gud. Lade Du också märke till det? För om en ”sonska” började tvätta sina fönster, så dröjde det bara en blink, så tvättade nästan alla ”sonskorna” fönster. Och satte sig någon ”sonska” vid köksbordet och putsade kopparkittlar med häxans universella kopparputs, så hörde man rivandet av trasor och frenetiskt puts och kopparslammer från den ena lägenheten efter den andra. Och när någon släpade ner sina mattor till grovtvätten, ja då blev det nästan slagsmål om vems tur det var att tvätta sina mattor därnäst. Det var nästan som om det gick en hemlig signal till gathusfruar och bakgårdsfruar om olika göromål Gud.

Den enda som inte syntes till var horan, inte mer än när hon skakade sina mattor. Annars verkade det som om hon putsade koppar, tvättade fönster och pussade karlar om nätterna. Ja för det visste jag, att hon var uppe om nätterna. Det talade alla ”sonskorna” om. Det tyckte inte jag gjorde något, men jag aktade mig noga för att säga något om det så att jag inte skulle hamna i trubbel igen.
Horan hade en sån fin lampa i sitt fönster. Om kvällarna lyste den röda skärmen så vackert när det mörknat ute. Det hade jag sett uppifrån vårt fönster på tvåan till vänster om kvällarna. Men något annat såg jag aldrig. Hon hade alltid gardinerna fördragna för alla fönster. Men jag förstod att hade man en sån fin lampa, så måste man ha det väldigt fint och dyrbart inne i lägenheten också.
En gång frågade jag mamma om inte vi också kunde köpa en röd lampa. Men det var en önskefråga som genast sköts i sank. ”Man har inte röda lampor i ett hem jänta” sa hon. Det där funderade jag på sen. Var inte horans lägenhet i gathuset hennes hem? Bodde hon inte där? Men jag aktade mig för att fråga.

Ibland blev det ett fasligt liv mellan kärringarna för något som blivit sagt. Då talades det inte inifrån lägenheterna längre, då hängde hela grannskapets ”sonska” arme med hucklen ut genom fönstren och gav svar på tal. Vi ungar brukade stanna upp i alla lekar då och stå och titta från den ena till den andre.
Glåporden kastades aldrig rakt över när det brakade löst. Orden for mellan gathus och gårdshus, mellan första våningarna och fjärde våningarna i både gårds och gathus. Det skickades ilskna ord mellan tredje våningen i gathuset och nedre botten i gårdshuset. Så där höll det på Gud. Hela området var som en krigszon. Vi ungar stod som om vi tittade på en ping pongboll som löpt amok.
Snart brukade gårdsungarna tröttna på eländet och återgå till leken. Men inte jag. Jag satte mig varje gång på bästa plats; mitt på gården, och följde dom där bakgårdsbataljerna med största intresse. Samtidigt som jag försökte lista ut vem som skulle ta hem den ”sonska” segern.

Gubbarna lade sig sällan i dom här striderna om dom var hemma. Dom förstod att alla dessa huckleförsedda fruntimmer behövde lätta på trycket.
Det där sista hade jag inte kommit på själv Gud. Det hade jag hört pappa säga till finnen som bodde över oss när okvädningsorden hade studsat som värst mellan öppna fönster och slitna husväggar en gång. Efter det sa jag alltid som pappa sagt till finnen om någon frågade mig om vad som hänt när krigen bröt löst mellan kärringarna i färggranna hucklen och förkläden. ”Äh! Fruntimren lättar bara på trycket”. Jag visste inte riktigt vad ”fruntimmer eller lätta på trycket” betydde. Men hade pappa sagt det så var det så. Ibland efter bakgårdsbataljerna mellan gårdsfruarna ställde jag mig och stirrade på mamma för att se om jag kunde se ”själva trycket”. Men jag såg det aldrig.

Om höstarna stängdes fönstren till alla hem. Visserligen hördes fortfarande alla ljuden; men dovt på något sätt. Då var det som om gården och alla vi som bodde där, hade blivit isolerade från resten världen och lite grand från varandra. Känslan av ödslighet kom samma dag som fönstren stängdes. För även det där fönsterstängandet var fyllt med mystik. På samma dag stängdes alla fönster och öppnades inte förrän till våren igen; på samma dag. Ja förutom då och då när det skulle vädras. Men då fanns det inte någon hemlig signal Gud. Utan då vädrade alla lite som dom ville.