Letters to God

Index-Home Everyt.w. be transl. into eng

Breven till Gud 1-100. letters

Breven till Gud 101-199. letters

Breven till Gud letters

Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters Ungdomsbreven letters Den långa vägen letters Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings

Dikter Poems & paintings ..

Recept från Israel, M. Östern .

Lite om mig about me

Tips Länk o hems. Links and webrings

Sagobrevet till dig.

Hakadosh Baruch Hu He- A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28

Psalm 23

One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

........

I all min tid kommer jag propagera för att dessa män skall snöpas.

Jag minns dagen då jag fyllde 10 år som om det vore idag. Mamma hade ställt in en säng i finrummet vid bokhyllan. Tillfälligtvis låg jag i den därför att vi hade gäster. Jag minns att jag tänkte; om fem år skulle jag fylla femton år. Jag vet inte varför det fastnade så Gud. Men det var förknippat med att jag tänkte att jag då skulle vara vuxen och kunna bestämma över mig själv. Ja jag trodde det Gud. Jag tänkte att all tvättbärande, diskande och syskonpassning skulle ta slut, bara jag blev femton år. Men tvätt, disk och syskon tar ju inte slut.

Under åren som kom var jag lika mycket springunge som när jag var en liten jäntunge. Men ordet springunge försvann mer och mer och byttes ut till att kallas ”rymma hemifrån”. Inte tyckte jag att jag rymde. Jag tog bara ut svängarna i tid lite mera. Mamma som alltid blev rasande av oro om jag inte kommit hem före mörkrets inbrott, var nu rasande av den där oron nästan varje dag. Ingen förstod att jag behövde mig själv och att jag behövde vuxnas bekräftelse på att jag var älskad och önskad.
Men det faller ingen skugga över mina föräldrar för det. Man visste ju inte hur viktigt sånt var för barn på den tiden. Det är värre att det är så idag tycker jag; nu när man vet genom all forskning, att barn och dom som är unga idag, måste få sin speciella plats och bli sedda och bekräftade.

Därför skriver jag till dig som är mamma och pappa: Se och bekräfta dina barn. Titta inte så mycket på brister som du kanske tycker dig se. Älska dom och hjälp dom. Dom är värda det, varenda en. En stor del av min generation ungdomar gick förlorade. Nu ser det ut som en ny våg av förlorad ungdom sköljer över vår värld. Låt inte världen ta era barn. Ryck dom ur lejonets gap och omhulda dom med gemenskap och kärlek. Strunta i alla lyxiga saker och fina jobb. Lönen för den mödan som alla våra barn och ungdomar innebär är mer värd än silver och guld.
Man brukar säga att barnen är vår framtid. Jag personligen är tveksam till det uttrycket. Jag tycker barnas framtid är deras egen framtid. Men då måste föräldrar och samhället ge dom en framtid som är dom värdiga.
Och av deras goda eller onda framtid kommer vi utan tvekan få del av, vilket vi vill det eller inte

Jag var tretton fjorton år när jag blev riktigt kär och förälskad första gången. Jag tyckte han var det finaste man kunde se på denna jord. Han hette xxx och hängde ihop med några ungdomar som brukade träffas i Vasaparken. Gud vad jag tyckte han var grann att se på. Jag tänkte väl inte så då Gud, men nu efteråt förstår jag ju att du hade lyckats med att skapa en skönhet av den pojken. Också hos mig hade dragen av en mycket vacker ung flicka börjat skönjas. Och kan Du begripa, den pojken såg det hos mig? Och vi hade så kul ihop.

Vi ungdomar träffades inte bara i parken. Vi brukade träffas i en gammal rivningskåk i Stockholm också. Där satt vi och tjuvrökte och lyssnade på musik. På det hela taget var det ganska skuldlöst och så oskyldigt.
Så kom den ödesdigra dagen Gud. Jag hade tagit mig till kåken för att träffa xxx i rummet som vi brukade träffas i allihop. Jag stod vid fönstret och såg ut för att se när han kom. Hjärtat bankade som det bara kan göra i ett ungt flickhjärta när hon väntar på sin stora kärlek; som hon aldrig i livet skulle kunna överleva utan. Ja Gud, det var jag av hjärtat övertygad om; att utan honom skulle jag förgås och dö. Det där sista hände; döden besökte mig i form av en man på en 35-40 år.

Jag stod där och väntade, men så kände jag en obehaglig och hotfull närvaro som i ett trollslag, och vände mig om. Hans händer slöt sig runt min hals i själva vändningen och jag förstod i det ögonblicket att jag skulle dö. Jag kämpade inte emot. Jag visste bara att jag måste överleva… Så med hans ena hand hårt om min hals log jag emot honom. Det räddade mitt liv. Det är min övertygelse. Men jag hade föredragit att Du Gud, hade stoppat det där eländet. Men det gjorde Du inte.
Mitt sätt att hindra en våldtäktsman från att döda mig som ung flicka, fick mig att känna skuld i årtionden. Jag kände det dels som om det var mitt fel och dels för att jag hade lett mot honom.

Jag var tveksam till om jag skulle ta upp det här med Dig Gud. Men så bestämde jag mig för att nämna det lite grand bara. Därför att det är så många unga kvinnor och äldre med för den delen som råkar ut för sånt här. Jag måste faktiskt be Dig att stoppa de här sjuka männen. Och oskadliggör Du inte dom, så kommer jag i all min tid propagera för att dom skall snörpas. Det, det backar jag inte en stavelse på Gud.

Jag begravde händelsen i mitt inre. Jag talade inte om det för någon enda människa. Men mitt förhållande till pojkar och män förändrades fullständigt. Jag såg alltid till att jag efter den gången hade kontrollen och höll mig borta från platser som kunde bringa olycka över mig på detta grymma sätt. Och så är det än idag. Känner jag den där kusliga känslan av ondska, så går därifrån. Det spelar mig icke någon roll i världen i vilken situation eller plats jag befinner mig på eller i; jag går.
Xxx träffade jag inte mer. Han sökte mig men min kärlek var släkt. Och hade jag inte varit ett slutet barn förut, så blev jag det efter den händelsen; men på ett nytt sätt. Men jag tror inte att någon någonsin lade märke till det. Lade Du märke till det Gud?

Därför blir jag så arg och känner mig så ledset övergiven över män och förövare som vaktmästaren
Bernt Carlsson, Britt`s man, och hans beskyddare i kyrkan