|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
 .. .. .. ..
Vuxenskolan fick en viktig och
låååååång betydelse i mitt liv,
där fick jag också känna mina fösta känslor
av mord.
Mina tankar om att försöka ta upp
grundskola som jag i stort sett aldrig varit i och få en utbildning
började sakta ta form. Skolan hade ju inte varit min grej kan man
säga. Men blir man slagen och utmobbad en hel grundskoletid så
ligger det väl inte som första prioritet att gå i skolan.
Föresten gick jag inte hela grundskolan, bara åtta år,
sen bad jag att få sluta. Det fick jag utan besvär. Motiveringen
skolledningen skrev var att jag var skoltrött. Hahaha har ni hört
va?
Men så började jag läsa lite Jag läste på
folkhögskolor och har också läst på komvux. Jag
läste inte in grundskola och gymnasium på en gång,
utan bit för bit läste jag in ämne efter ämne och
fortsatte en bit till sen genom åren. Därför tycker
jag det är förskräckligt om man nu skall dra ner på
vuxenskolorna. Många människor som av någon anledning
inte fixade grundskola och gymnasium tycker jag skall få en chans
till. Både för att få betyg och för att kunna
läsa upp sina betyg, för att sedan kunna söka till högre
utbildningar. Men det ser skakigt ut, man vill väl stoppa pengarna
i egna fickor och prioritera sig själva nu. Eller ge dom till figurerna
nere i Bryssel eller nåt i stället. Jag vet inte så
noga hur dom tänker faktiskt, mer än att fler och fler människor
går på knäna. Men man kanske vill ha det så:
Svenskarna, ett folk på knä för överheten.
Jag tyckte det var väldigt tråkigt
att läsa in grundskolan måste jag erkänna men jag är
glad över att det är gjort. Senare skolor kändes bättre.
Men som skrivet är så var det bitvis. Helst hade jag velat
utbilda mig inom ett konstnärligt yrke, men jag får ha det
som hobby nu istället; det konstnärliga…
I vuxenskolan satt jag vid samma bänk som en ung finsk flicka.
Vi umgicks inte privat utan satt bredvid varandra i skolan och småpratade
lite på rasterna bara. Under dom samtalen förstod jag att
hon bara umgicks med utländska män från arabvärlden
och hennes dåvarande pojkvän var muslim. Själv har jag
aldrig hängt ute med muslimska killar, vare sig då eller
nu. Inget illa sagt om dom, men det var och är så bara. Men
hon gjorde det; så länge hon fick leva. Pojkvännen ströp
henne till döds en dag när hon sagt att hon skulle lämna
honom. Det var det första mordet som kom mig nära. Senare
skulle det bli tre till där muslimska män mördade kvinnor
och barn.
Själv har jag också varit mordhotad av min norrländska
väns dåvarande karl. Tyvärr var han också muslim,
och jag menar verkligen detta ord; tyvärr. Huva säger jag.
Dom känslor som sånt här föder går inte att
beskriva. Det känns så djävulskt ödesmättat,
som om demoner vandrar bland oss människor på något
vis.
Jag känner några trevliga muslimska kvinnor idag, men jag
är mycket försiktig kan jag säga. Och jag vill inte ha
en för nära relation, men det beror inte på kvinnorna.
Mitt sökande efter meningen med livet förde mig till både
kända och okända religioner och filosofier. ”Herre Gud,
vart finns Du?” Ja det frågade jag mig många gånger.
Men det var det enda som jag var säker på i den här
världen; att det fanns något som var större än
allt annat, och att detta större kallades Gud.
Jag läste, oj vad jag läste. Det som intresserade mig var
ju psykologi, mystik och religioner. Och det förde mig in i minst
sagt udda sammanhang, hahaha. Och alla dessa olika religiösa grupper
som jag på olika sätt kom i kontakt med påstod sig
ha en vetskap och ett budskap som jag inte kände till. Och det
var ganska mycket det kan jag säga. Det ena nipprigare än
det andra, hahaha. Och det finns hur mycket som helst där ute.
Psykologi var väl det enda som jag läste
om som var accepterat av samhället. De två som jag kunde
ta till mig för mitt liv, var Alice Miller; psykoanalytikern. Henne
kunde jag förstå i förhållande till mig själv.
Jung hade jag läst länge, och han har följt med tills
idag, Han såg på livet och människan i ett större
och komplexare sammanhang, medan Alice Miller talade till min själ
och mitt hjärta. Hon talade till mig som ”det brända
barnet”. Hon talade till mig i min ungdom och senare nu som vuxen
genom sina böcker. Dessa båda gav och ger mig det bästa
av två världar utifrån mitt livs horisont. Så
tyckte jag då och så tycker jag fortfarande.
Men jag ville ju hitta Gud, och inte då vilken gud som helst;
jag ville hitta den gud som jag alltid skriver med stor bokstav. Jag
sökte efter Adonaj, Skapelsens Herre. Min skapare…Jag sökte
Honom som jag kunde knyta till orden. ”Lovad vare Du, Herre, vår
Gud, världens Konung, som frambringar ljus och skapar mörker,
som stiftar frid och skapar allt” och till orden ”Herren
är min Herde, mig skall intet fattas, Han låter mig vila
på gröna ängar, Han för mig till vatten där
finner ro”
Dock var det många märkliga gudar som jag skulle möta
innan jag tyckte mig förnimma Herren, Adonaj.
|
