Letters to God
Index-Home Everyt.w. be transl. into eng
Breven till Gud 1-100. letters
Breven till Gud 101-199. letters
Breven till Gud letters
Barndom och Stockholmsbreven

Nattbreven. letters
Ungdomsbreven letters
Den långa vägen letters
Tidningar; News från hela världen Newspapers; Worldwide News
Bloggbrev o Community.letters

Att med bilder och musik beskriva känslor... Music .

Turisttips i Israel

Tavlor Paintings
Dikter Poems & paintings ..
Recept från Israel, M. Östern .
Lite om mig about me
Tips Länk o hems. Links and webrings
Sagobrevet till dig.
Hakadosh Baruch Hu He-
A garden filled with angels and hearts; and my wish for you

Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28



Psalm 23



One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.

By: Haviva Pedaya; Israel

Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo

Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu, ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja

Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near, The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep, you never do you're watching over me

....
Döden är inte slutet. Maharishi M Yogi, den rike Bhagwan

Döden är en märklig gäst och företeelse, och transcendental meditation är också ett märkligt fenomen.

Hippietiden var över, vänstertiden var också över. Om jag nu kan kalla det sistnämnda för ”en tid”? Men det kan jag nog.
Hippietidens fria liv med egna odlingar om sommaren, skapande av smycken, batik och annat som vi sålde, var slut. Jag var nu tvungen att göra detta förskräckliga som varje hippie skydde mest; att vara bunden till ett arbete. Jag trodde jag skulle krevera. Och det kan jag säga utan att blinka, att jag aldrig har kunnat vänja mig vid att bli bunden till vare sig rummet eller av tiden. Jag som sprungit genom hela min barndom och till viss del genom min ungdom kunde inte längre få springa när jag ville, och stanna när jag ville. Och på detta elände, skulle nu andra bossa över mig. Det kändes som om jag höll på att gå upp i atomer. Hahaha jag tror att jag fortfarande går upp i atomer över det där faktiskt.

Men att arbeta var nödvändigt. Jag valde nattvak. Då fick jag sitta ensam för mig själv på somliga ställen. På andra ställen jobbade vi i mindre team. Men bäst var att få sitta på enskilt rum med en person. Då kunde jag läsa ifred, eller småprata med den som jag vakade över om viktiga ting. Ibland känner jag fortfarande en viss förvåning över vilka förtroenden jag, en främmande ung kvinna, fick i både stort och smått. Och oj, det är inte klokt vad vi människor kan ställa till det hahaha. Ja, jag tyckte det var skönt att höra om hur många hade gjort helt galna saker i sina liv. Det kändes så mänskligt och gjorde att jag såg en människa som hade levt ett liv; inte bara en person som strax skulle dö. Det blev så fördjupat på något sätt. Det gjorde också att jag kände det som om mina egna misstag och tillkortakommanden inte blev så märkvärdiga; och det var dom ju inte heller. Det är ju bara sånt där som vi människor tror därför att vi ser oss själva som så viktiga. Och det sistnämnda stämmer ju, alla är viktiga. men vi har en förmåga att tro att våra liv är viktigare och syns mer än andras, hahaha. men så är det ju inte.

Någonstans inom mig tyckte jag om att sitta hos människor som levde sin sista stund på jorden. Det kändes ibland så högtidligt och som om jag var med om något stort. Och så tänker jag fortfarande om döden. Att det är en stor händelse för de som skall gå in i det eviga livet. Och det är en stor händelse för de som blir kvar här i sorg. Ja döden är verkligen en märklig gäst i våra liv. Få människor bjuder honom in. Han kommer objuden för det mesta. Men ingen människa, inte en enda kommer att slippa att få besök av honom som vi kallar döden.

Nu gestaltar jag döden som en person. Det tror jag nu inte att han är. Jag tänker mig att döden är en händelse som vi alla kommer att få uppleva. Vad som händer sen? Ja jag skall för min del gå in genom pärleporten, sen får vi se vad som händer efter det. Och det är några saker jag skulle vilja prata med Dig om Gud och reda ut. Jodå, så är det. Jag vill ju inte gå omkring och vara sur och tjurig i all evinnerlig tid heller. Sen vill jag ju vara i Din närhet i evighet sen också förstås. och Du har ju låtit mig se sällsamma ting Gud. Och ljuset, Du har låtit mig se Ditt ljus. Ljuset som omsluter allt. In i det ljuset vill jag, för att jag vet att Du finns där.

Somliga nätter var allt bara tyst och stilla. Och Du får förlåta mig Gud, men jag vet inte hur många gånger som jag somnat en stund, ajajaj. Ibland fick jag skäll, med rätta. Men på andra ställen la vi oss alla att sova en stund. Då var det OK, hahaha. Måste få skvallra lite om ett ställe. På operation bäddade vi i personalrum och på bårar med filt och kudde. När larmet gick om akutoperation så rusade alla runt yrvakna för att ställa i ordning för operationen. Idag känns det inte riktigt bra det där. Men det fungerade så då. Hur det är nu har jag ingen aning om. Men folk är väl fortfarande trötta om nätterna kan jag tro.

Annars satt jag och läste. Jag läste om indianerna i syd och Nordamerika, och deras syn på livet, döden och allt som finns där emellan. Jag läste om samernas urgamla tro. Jag läste Kabbalah och om de himmelska vagnarna. Jag läste allt möjligt om örter och kloka gummor; och om gubbar med för den delen. Jag läste Tibetanska dödsboken och förstod då, att demoner finns. Jag läste om alla möjliga gudar och vägar och om hur jag skulle nå fram till dom.
Det som slog mig gång på gång var att över hela världen har människor i alla tider trott att det finns en Gud och skapare. Det är som om det ligger i själva generna och livsnerven att tro att det finns något som är högre. Även dom som inte tror på Dig just Gud, säger ofta att gud bor i dom. Ja en del tror till och med att dom i sig själva är en gudom. Men då tror man ju trots allt på begreppet ”gud”. Ja det är märkligt.

Jag är själv en kvinna, men jag har mycket svårt för en viss typ av kvinnor. Och på sjukhusen vimlar det av sådana där damer. Huuuu. Då blev meditation ett bra sätt att slappna av tyckte jag. Därför var det inte ett stort steg för mig att ta och börja ägna mig åt transcendental meditation, TM, som fördes ut i världen av Maharishi Mahesh Yogi. Ja vad kan jag mer säga Gud, än att när jag fått mitt mantra, så satt jag sen som ett pucko och rabblade och rabblade det där mantrat. Hahahaha Men jag rabblar inte så värst längre Gud. Inte på det sättet i alla fall. Jag brukar, om jag rabblar något idag, rabbla ”Herren är min Herde” och det känns skönt kan jag säga, att ha bara en Gud. Väldigt jobbigt med alla miljontals gudar som man annars måste hålla reda på. Nej, en gud räcker för mig.

 

S W © Sweden 2005