|
Jesaja 41:10
Romarbrevet 8:28
Psalm 23
One thing have I asked and it I seek
your dwelling in me your giving me a spirit
one thing I cried when I remembered myself
for then when I prayed I lacked nothing
and now that I desire nothing
everything is trampled in me please be gracious to me and pity
bless my days purify them
raise them like a daughter crying over the apple of her eye
please if you can.
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets
kevodo
Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Jimloch Adonaj leolam, Elohajich tsijon ledor vador
halaluja
Kuma Adonaj vejafutsu ojvecha, vejanusu mesanecha mipanecha.
Halaluja
Ki vecha levad batachnu, melech El ram venisa adon olamim
Halaluja
Dear Angel
Dear Angel Dear angel ever at my side, how lovely you must be, To leave
your home in heaven to guard a child like me! When I am far away from
home, or maybe hard at play, I know you will protect me from harm along
the way. Your beautiful and shining face I see not, though you're near,
The sweetness of your lovely voice, I cannot really hear. But when I
pray you're praying too, your prayer is just for me. And when I sleep,
you never do you're watching over me
|
Adromeda
Universum
Gud, wow.
Gud det är bland
annat sådant här jag talade om, då jag nämnde
i ett brev till Dig tidigare, att ingen konstnär har kunnat göra
om det Du har gjort. Visst gjorde jag det; skrev det till Dig?
Du måste själv verkligen beundra Dina verk. Ja, jag blir
i alla fall mållös. Jag blir nästan som förtrollad
av Din konstfulla himmel Gud. Det var därför det för
ett ögonblick blev svårt att skriva om ökenvandring
och sånt där.
Jag tycker om att berätta för Dig att jag ser det Du gjort.
Hur Du gjorde bryr jag mig inte om ett dugg. Konst i förändring
brukar jag tänka när jag ser på Dina verk.
Du är verkligen mästerplanens Fader. Titta bara här skall
Du få se Gud
spiralnebulosan
Jag vet inte hur det är
med Dig Gud. Men jag kan inte sluta titta. Mina tavlor blir så
betydelselösa att se på. Tänk om jag kunde skapa som
Du Gud. Vad fina tavlor jag skulle måla då. Storslaget är
ett ord som inte räcker här. Det är en sak som är
säkert.
Örnnebulosan
Allt rör på
sig hela tiden. Hela vintergatan är ständigt i rörelse.
Forskarna säger att universum expanderar. Men Gud om det är
så, hur kommer det då att bli om några århundraden?
Då kommer ju allt att ta slut. Det talas nu om ”The Big
Rip” Att hela universum kommer slitas itu.
Nu när allt expanderar, hur långt kan det expandera Gud?
Och kommer universum att dra ihop sig vid en viss punkt så som
astronomerna och fysikteoretikerna säger?
Jag vet att det inte finns någon tid Där Du är Gud.
Du är ju Ande, men det här är fysiska saker. Så
när jag tittar på allt vackert som rör sig i universum
så undrar jag. Undrar hur stort allt är och vart allt kommer
ta vägen? Det är så svårt att tänka sig att
det finns en gräns där ute. Om det finns en gräns; vad
finns det då utanför den gränsen? Jag tänker ju
som en människa Gud. Och att tänka mig en plats som är
så tom så att den inte finns, kan jag inte ens fantisera
om.
Timglasnebulosan
Timglasnebulosan ser ut
att ha ett öga. Ibland tänker jag att det är Ditt öga
Gud. Fast nog vet jag att Du inte har ögon som vi människor.
Det är mer symboliskt jag tänker så. Ögat ser ut
att vara blågrönt, som på ljusa människor. Men
en sådan ställning skulle Du aldrig ta Gud, eller riskera
att vi människor skulle ta. Jag förstår ju hur det skulle
bli om det spreds ut bland människor att Du Gud har blågröna
ögon.
Jag ser på nebulosans form. Det är som om den är bärare
av ett budskap. Som en varning om att tiden sakta rinner ut, men att
Dina ögon vakar över Din skapelse. Om jag skulle ha döpt
den här nebulosan, skulle jag ha döpt den till "Gudvakaröverstunderochtider
nebulosan". Kanske inte exakt så, men nånting ditåt.
Timglasnebulosan får mig att tänka på Bibeln. Vår
tid, människans tid, verkar långsamt rinna ut. Ja, det är
så jag tänker om timglasnebulosan Gud. Ett timglas med ditt
vakande öga.
Tack Gud för att Du skapade universum så omåttligt
vackert. Och tack för att Du har all kontroll.
Sofia som vandrat bland
stjärnor i himlarymderna.
|
