Att vara speciellt utvald

God morgon Gud! Klockan är strax 5 på morgonen. Jag sitter här med en kopp te och undrar över det här med att vara speciellt utvald.

Jag läste just om Abraham. Av texten kan jag förstå att Du gav honom en speciell uppgift. Och om han tog den utmaningen så skulle Du Gud göra hans säd lika talrik som stjärnorna på himlen. Ojoj! Det är mycket folk det Gud. Och det verkar som om, av texten att döma, att vem som helst kan få bli en av de där stjärnorna. Det enda jag behöver göra, som jag förstår det, är att inte stå emot Dina rådslut. Gud jag står inte emot Dina rådslut! Låt oss ha det klart mellan oss. Jag går med Abrahams säd.
Det var inte bara Abraham som Du utvalde. Set (Adam och Evas son) blev ju också på sätt och vis utvald för att föra mänskligheten framåt. Noa fick rädda en rest av mänskligheten undan floden rent fysiskt. Abraham, om jag förstår det här rätt, verkar ha gett oss en chans att rädda oss andligt. Inte på så sätt att han skulle kunna göra mer än en människa. Nej, det verkar mera som om han blev bärare av något för andras skull.
Genom historien kan jag läsa om hur Du Gud valde ut profeter och olika människor för olika uppgifter. Eftersom jag följer deras historier och vandringar så begriper jag verkligen vad viktig skapelsen är för Dig Gud.

Ibland genomsyras jag av en förunderlig klarhet. Som om mina tankar reflekteras i kristall; eller dom blir som kristall. Det är som om jag får öppnade ögon inne i huvudet. Nä, jag vet inte hur jag skall förklara detta märkliga. Är det Du Gud som hjälper mig förstå; för att jag har bett Dig om det? Du får gärna göra det oftare i så fall. För som Du vet så är det mycket som jag undrar över och inte förstår. Men Gud; JAG VILL FÖRSTÅ.

Något annat jag tänkt fråga Dig, är om varje människa är utvald? Kanske inte till att göra stordåd i det offentliga alltid, utan i det lilla och för många människor i det osynliga. Är varje människa speciellt utvald för en uppgift? I så fall, visa varje människa sin uppgift Gud.
Det finns så många personligheter bland oss människor. Hos de tolv lärjungarna synliggjorde Du det verkligen. Men jag skall inte tala om dom nu. Jag är ju på vandring i det Gamla Testamentet; eller i TaNaK, för egentligen finns inget gammalt testamente.

Det verkar som alla egenskaper en människa kan ha, finns hos alla människor, men att var och en förstärker dom olika. Vad är det som gör att vi förstärker dom olika Gud?
En del människor går det bra för i livet, andra går det inte så bra för.
I 2 Mosebok 34:7 står det "Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelser, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja till tredje och fjärde släktled". Gud, Gud, Gud! Jag blir livrädd när jag läser det där. Jag kan stå för mina egna brister, men jag orkar inte bära fädernas missgärning.
Är det det sociala arvet och erfarenheter från tidigare släkten som gör denna skillnad?

Jag vill be Dig om en sak Gud. Lägg tyngdvikten på "bevarar nåd mot tusenden" för varenda människa är Du snäll. Och om Du gör det, så glöm inte bort mig Gud.

Sofia.