![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Det viskades bland stjärnorna. Och jag såg hur dom blinkade till tecken åt varandra Jag såg i fjärran
nattvandrare gå ut i Ditt ofattbara vackra universum vid midnattstimmen
Herre. Jag såg hur dom kom från alla folk och länder.
En del gick tysta med böjda huvuden, andra såg ut som om
dom samtalade med någon, ej synlig gestalt. Jag hörde inte
orden, mer än som ett stilla sus i mitt inre. Det viskades bland stjärnorna. Och jag såg hur dom blinkade till tecken åt varandra. Hur vill inte stjärnor lyfta vandrarens hjärta? Hur söker inte stjärneljus fylla mörka sinnen med sitt ljus? Ja Herre jag vet att ljuset stjärnor äger är kommet från Din hand och Ditt ord. Du är Den som tänt alla himlaljus och gett liv åt allt outgrundligt i det eviga. Ljuset som måste ha funnits innan det ”varde ljus” vi känner. Annars skulle ju även Du ha funnits i mörkret innan allt blev till. Men Du är ju av evighet; hos Dig finns ju ingen början och inget slut. Herre, det måste vara så att Du själv är Det ljuset… Natten bär så många hemligheter Herre. Då när allt tystnat och känns stilla, blottas människors själar och dess längtan inför himlens utsträcka hopp. Vad är guldets skenbara glans värt då, i nätter av trånad efter liv? Hur långt har inte guldet i människosinnet, fört själar in i skuggor och mycken vånda? Så bundna till vad för ögat synligt önskat är. Så bedragna av glans och skimmer som inte är kommet från Dina gudomliga utsträckta händer. Dom är så många som på så vis har drömt genom tusende år som gått. Ser Du samma trånad för årtusenden som kommer Gud? Kommer det några årtusenden framigenom? Eller är människans tid strax utmätt och ändad? Herre, mänskligt guld har jag aldrig ägt. Rikedom i världslig mening har i alla dagar varit mig fjärran. Rikedom har inte korsat min vandring i livet; om än jag många gånger önskat mig att få vandra på rikedomens stråk och vägar. Fattigdom kan vara så svår att bära. Den tynger så, det vet jag nog. Jag har också sett armodet skövla bland mänskor i fjärran land. Ja jag har hört om nöden från alla tider; nästan som om han är en gestalt. Ah! Nu ser jag nattvandrarna
vända åter till sina jordiska boningar och nattläger.
Gryningen nalkas och lyser sakta upp jordens land och hav. Fick dom
svar på några frågor Herre denna natt? Ja kanske några
fick svar på någon fråga, andra inte. Kanske dom får
svar nästa gång. För dom kommer att gå ut igen
och vandra bland himlens stjärnor och söka det ljus som Du
Är Herre. Det kommer jag också att göra; gå ut
i universum om natten och vandra från stjärna till stjärna.
Men denna natt stannade jag vid mitt nattfönster och vilade från
alla frågor. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||