![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Herre jag blev förd in i den mörkaste natt. Där skrev jag mina brev i natten endast med ett ljus, tänt av människohand. Jag vandrar mellan himmel och jord Herre. Sökande själens djupa frid bland himlaljus och i vackra jordiska trädgårdar. Endast himlarymderna däremellan undviker jag när jag kan. Ja jag undviker fursten som härskar mellan himmel och jord med sitt bedrägliga ljus: Ett svekfullt ljus som han ständigt för ner till många människors hus och hjärtan. Hur många vet att hans ljus är en falnande låga? Själv vet jag det så väl. I olika tider har jag burit hans ljus och spridit det ovetande till andra, vilse på en stig som bara mörknat och stulit min kraft. Herre, vad är det med den furstens brinnande låga som så kan bedra människobarn och få läppars tillbedjan i blindo? Vad lockar han med som har fått så många människor att vandra in i det djupaste mörker, bärande ett ljus som sprider nattliga skuggor istället för gudomligt ljus? Ja, jag undviker den furstens
ljus när jag ser och slutat famla. När mina ögon åter
öppnats slänger jag hans ord och löften i den eviga eld.
Och vandrar ut ur mörkret i bitter gråt och sorg över
min egen mänskliga svaghet. Herre, vart finns ljuset
som ”Är” innan begynnelsens briljanta och ljuvligt
glänsande passion? Det eviga kärleksljus från boningar
ej sedd av någon människas ögon. Det som ej slocknar
i olika tider av mödor och besvär. Det ljus som har funnits
innan ljuset som vi känner, kom in i världen där vi människor
bor. Det ljus som fanns innan orden ”Varde ljus” genomljöd
ur Ditt hjärta genom alla universums alla salar… Så många människor
känns så söndriga och trasiga. Herre hur skall dom kunna
nå fram till Dig utan Din hjälp på sina vägar?
Jag ber Dig; tänd lyktor för var och en. Tänd även
lyktan för mig, jag går så ofta vilse i ovälkommen
dunkel mist. Herre jag var förd
in i den mörkaste natt. Därför har jag skrivit mina brev
i natt och skymning, och väntat på att gryning skulle komma
med dag av ljus. Endast en mänsklig lykta har lyst upp min ensamma
skrift till Dig en lång tid. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||