![]() |
|||||||||||||||||
Jesaja 41:10
By: Haviva Pedaya; Israel
Kadosh, kadosh Adonaj tsevaot melo chol haarets kevodo Mimekomecha malkenu tofia, vetimloch alenu,
ki mechakim anachnu lach. Mataj timloch betsijon bekarov bejamenu leolam
vaed tishkon. Titgadal vetitkadash betoch Jerushalajim irecha, ledor
vador ulenetsach netsachim. Veenenu tirena malchutecha, kadavar haamur
behire uzecha, al jede David meshiach tsidkecha.
Dear Angel |
Hej Gud. Jag har funderat på en sak ett tag. Visdom; vad är det? Var finns den? Och varför syns den inte mer än den gör i vår värld? Jag skall visa Dig något sen i nästa brev. Det är viktigt för mig att Du förstår vad jag menar. Gud, Du skapade människan till Din avbild. Men det var inte kött och blod Du talade om då. Det måste vara något som finns inom oss. Något som är gudomligt hos varje människa. Är visdom att kunna skilja mellan rätt och fel? Inte bara så där ytligt. Utan ett ädelt rättstänkande nära förknippat med vårt hjärtas känslor; längst in i djupet av vårt innersta väsen. Sådana känslor som ibland kallas intuition. Man bara vet hur man skall handla i en viss situation. Även om man har många människor emot sig i sitt beslut. Man blir frivilligt motvals kärring för att man känner att det är rätt. Hör det till visdom Gud? Hör samvetet samman med visdomen? De flesta människor
har haft dåligt samvete över något dom har gjort, eller
inte har gjort någon gång. Men det är inte det jag
menar. Det är den där djupt liggande rösten som på
något sätt vädjar till ens känslor som jag talar
om. Den man inte hör tala. Men man känner på något
märkligt vis i sitt inre att den talar. Hör den till visdomen? Kärleken som drivkraft
verkar finnas på flera nivåer. Kärleken till sig själv,
kärleken till kärleken. kärleken gentemot sin medmänniska.
Är den sistnämnda förknippad med visdomen? Ja jag vet
att Du vet Gud. Jag vet att Du vet att jag tror att kärleken, samvetet
och förmågan att känna den där rösten djupt
inom sig är visdomen. Du Gud, när Adam
och Eva åt av Kunskapens Träd hände något. Dom
hade blivit lika Dig och skulle nu kunna skilja på gott och ont.
Var det en kunskap som Du visste att människan inte skulle klara
av att hantera? Visste Du att människan nu skulle springa ifrån
sin inre röst för att lyssna till intellektets röst?
Var det meningen att människan skulle ha levt efter sin inre röst
i harmoni med Dig? Med en hälsning från mig, till Dig Gud. |
||||||||||||||||
|
S W © Sweden 2005
|
|||||||||||||||||